Vinterandens värld

På resande fot...

2012-02-15T11:25:00.001+01:00

Sitter på bussen på väg till matträningen och tänkte testa hur bloggers app funkar. Har en lite halvtaskig dag idag så jag måste sysselsätta huvudet med annat. Hoppas innerligt att det är bra mat idag så det inte blir ännu värre. >_<

Det är iaf bra väder... det måste jag medge. Kanske det kan komma lite mer snö ikväll. *hoppas*

Till alla hjärtan...

2012-02-14T22:23:00.000+01:00

...ensamma och tvåsamma, vill jag önska massor med värme och lycka. <3

Jag har firat min alla hjärtans dag som ett ensamt tvåsamt hjärta. D kunde inte komma hit för han skulle plugga, eller så var det sagt i alla fall. Han har tenta på torsdag nämligen... Men vad jag förstått på sms'en så har han inte pluggat direkt mycket och kunde trots det fara in till stan och träna bowling. Av någon anledning kändes det en del... Så trots att maten gått bra under dagen idag så spårade det ur under kvällen och blev så där som det inte ska vara. Fast jag höll inte på så länge, så det får väl ses som positivt. Känner mig trött och lite nere.

Uppe på det är jag krasslig och hängig i kroppen, har ont i lederna och händerna är så torra att de spricker sönder över knogar och fingerlederna. Har smort in händerna idag, men så diskar man och glömmer att smörja igen efteråt. Hela jag är för den delen torr som fnöske och det liksom yr torr hud om jag liksom borstar med en hand på huden. Funderar på hur jag ska mjuka upp huden så den inte spricker... några bra förslag?

Nånäe... ska ta och hiva mig i säng och glömma den här dagen fortast möjligt, eller i alla fall eftermiddagen av den. Har haft bättre dagar.

Hur kommer det sig att...

2012-02-07T01:52:00.000+01:00

...det alltid är när man bestämt sig för att gå upp lite tidigare som man inte inte inte kan somna på kvällen?

Har ställt om mina alarm lite för att få bättre avstånd mellan måltiderna och nu när jag vet att första alarmet går av vid 06:00 så är jag precis all annat än trött. Har vart upp tre gånger och hämtat 3st isbitar att suga på. Får ta och ge mig nu innan jag kluckar mig fram. >_<

Tänkte uppdatera lite hur det går med saker och ting. Ikväll har vart en 'sådär' kväll. Har vart iväg på samtal idag och det var vägning också. Lämnade ju ifrån mig vågen till min nya behandlare i onsdags förra veckan och har haft ett litet helvete sedan dess. Det är väldigt stressande att inte ha den och samtidigt så har det ändå lugnat sig. Vet inte riktigt hur man ska förklara, men fast det är jobbigt och skapar jobbiga situationer när jag äter så har det vart positivt. Jag fick erbjudandet att ge min våg semester, att låta den bo på enheten och att jag får hämta den närhelst det känns som att jag verkligen inte klarar mig utan den. Har inte haft direkt lust att ta den tillbaka än så länge, och det är nog tveksamt att den kommer hit igen misstänker jag.

Matträningen har också blivit helt annorlunda, även om surret om att jag ska in i matgruppen fortfarande finns. Jag har dock idag fått förklara hur jag ser på matgruppen och vi kom fram till att om det står still viktmässigt eller går uppåt (vilket det gjort sedan vågen tog semester... 40,5kg idag och jag fick ångest över det men inte panik) så ska vi inte ge oss på matgruppen. Jag hoppas de håller sig så nu då...
Sedan kom vi också överens om att jag, så snart jag kommer ur svältstadiet, ska remitteras till någon form av traumaterapi för att ta tag i grundorsaken till mina problem. Jag visste inte ens att jag kunde få hjälp med det och funderade ganska så omgående varför jag inte blivit erbjuden det vid de tidigare tillfällen jag gått i terapi. Jag har ju förklarat redan då att allt har börjat i samband med övergrepp.

Så... först efter drygt 21 år kommer jag i behandling för mina ätstörningar och snart då... efter drygt 30 år kommer jag att få hjälp att ta tag i övergreppen som startade alltsammans. Det känns märkligt det som händer nu. Att idag få höra detta om traumaterapin idag kändes lite som en morot för att inte längre medvetet kämpa i fel riktning, utan att börja slappna av lite.

Som ännu ett steg i att få till lite effektiv matrutin så har jag idag beställt mig en äggkokare. Detta i hopp om att alltid lyckas få mina ägg perfekt kokta med fast vita och lös gula. Ska till att börja med få in 10:00-ägget och har ikväll ställt in alarmet för det. Vilket var orsaken till att jag ändrade om 'NÄRINGSDRYCK!!!'-alarmet till 06:00, 'Upp nu latmask!!!'-alarmet till 07:50 och 'Frukost!!!'-alarmet till 08:00. Sedan har jag 'Koka och ät ett ägg!!!-alarmet vid 09:55 (från och med idag), 'Börja med lunchen!!!'-alarmet vid 11:30 och 'LUNCH!!!'-alarmet vid 12:00. Min mobil börjar se ut som Skalmans mat-och-sov-klocka när man öppnar alarmfunkionen. Ändå händer det att dagen spårar ur och jag missar att äta vissa mål. :-/

Nåja... Nu måste jag försöka sova lite. 4h 10min till klockan ringer första gången. >_< Har i alla fall förberett näringsdrycken genom att ta bort skyddsfolien. Var så svullen i lederna i händerna i morse att jag inte höll på att få av det... :-P Min kropp är ett bedrövligt härk att släpa runt på... funkar inte som den ska någonstans...

Bara halvt...

2012-02-02T00:38:00.000+01:00

...vaken. Är så trött efter dagen.

Trött av nervositet (inför första matträningen med nya behandlaren), trött av ångest (både av att jag lämnat vågen på enheten och av att de redan börjat tjata om matgruppen trots att jag förklarat att jag inte klarar de portioner de vill att jag ska trycka i mig), trött av folk (så mycket folk på stan när jag kom in dit efter enheten), trött på folk, trött på mat, trött på pengabrist, trött på CSN, trött på att sova dåligt (sover illa och när jag väl somnar drömmer jag så att jag är tröttare än om jag hade hållit mig vaken), trött på att internet krånglar (det funkar tokbra ibland, eller inte alls, eller så segt att man tror man är tillbaka på sitt första 24.4 modem), trött på att saker måste krångla (att jag för andra gången påminner om att min sjukskrivning snart löper ut vilket skulle tas upp med läkare redan förra gången jag påpekade det och inget har hänt, eller att jag behöver en vårdplan att skicka till min handläggare på FK men får en gammal med två saker ditskrivna för hand på, eller att man får tillbaka recept på näringsdryck och det är stämplat med ett fett ALLT UTTAGET trots att man har fyra uttag och bara tagit ut tre), trött på att vara så trött på saker...

Nu går jag och lägger mig. >_<

Snö och Hindersmässa

2012-01-26T11:00:00.003+01:00

Har gjort mig klar en hel timme för tidigt... Ska möta raringen 12:30 inne i stan, men i mitt huvud har det malt... halv tolv... halv tolv... Men det stämmer ju inte alls. Så nu har jag en massa tid innan jag egentligen behöver ge mig iväg. Tänkte ta bussen in till att börja med, men i och med att det är ett sådant härligt snöfall så lutar det mer och mer åt en promenad. Det här snöfallet hade jag velat ha dagen före julafton och definitivt på julafton. Det är perfekt vintermarknadsväder. :)

Började smått fundera på om jag någonsin lyckats komma mig iväg på Hindersmässan men kommer som fram till att jag bara tänkt att jag ska... sedan har det inte blivit av. Troligen för att jag hatar trängsel och för mycket folk. Det gör jag fortfarande, men i år känns det ändå som... jag vet inte... viktigt. Som att jag vill samla på mig upplevelsen, stämningen...

Beslutet som jag tog i helgen om att skriva över halva akvariet till D känns riktigt bra. Som med så många andra av mina impulsinfall så har det visat sig att akvariet, trots sin litenhet, inte är det enklaste jag gett mig in på. Dels har det fått en spricka, vilket D har tagit med djuraffären så att vi får ett nytt på garantin. Sedan är det Gus... kampfisken... Han försöker ge mig ett nervsammanbrott det ger jag mig på.
Har ju kommit upp till söndertrasade fenor och vart helt i upplösningstillstånd över vad det är som förstör dem. När alla saker som det skulle kunna vara i samband med akvariet i sig undanröjts... samma sak fortfarande. Läser på nätet... det finns de som har bettor som tuggar sönder sina egna fenor... Jag tänker näe... men näe... det kan inte... och så ser jag honom göra det... jag till och med får det på bild...
IDIOTFISK!!!! Varför? Kom upp i morse och nu har han inte bara gnagt av på stjärtfenan utan även på bukfenan. Blir så ledsen...

Ska det fortsätta såhär kommer jag att skriva över resten på våran tvåårsdag och så ger jag upp tanken på att klara av den där galningen som simmar runt däri. Jag känner mig bara misslyckad som köper hem en frisk fin fisk och den är jättefin efter att D tagit hand om den över jul & nyår och sedan kommer jag tillbaka... tadaa... self mutilation begins...

Jag ska hålla mig till gröna växter... det klarar jag av.

Varm vetevärmare vaggar vilande Vinterande välbehövligt...

2012-01-26T00:53:00.000+01:00

Stoppade magen full med kalla saker innan jag kröp ned ikväll och kände att vetevärmaren behövdes om jag inte skulle sitta här och huttra. Känns bra både i magen och för fryseriets skull. Är som en liten enmanskamin för tillfället.

Dagen idag har vart konstig... Var toknervös när jag vaknade för att jag skulle träffa min nya behandlare. Fick inte ned något vettigt till frukost alls. Sedan var jag iväg och träffade henne och det kändes helt okej, ny planering för hur vi ska träffas gjordes upp och nu ska vi testa några veckor och se om det behövs läggas till mer tid. Hela mitt vanliga katastroftänkande om hur fel det skulle gå med tanke på min vanliga tur föll som ett korthus och lämnade en konstigt nollställd känsla efter sig. Jaha... vart det inte värre? Så jag åkte och handlade på ICA, köpte bananer och kiwi och plockade ihop grillkorvsmeny till kvällens ätande, for hem... Kom mig inte för att äta när jag kom hem heller utan satt vid datorn lite och sov en sund på soffan. Kändes lite som om jag hamnat i ett tomrum... som den där märkliga känslan efter en ordentlig storm. Tystnaden.

Sedan åt jag sådär som jag brukar göra på kvällarna, utan hopp om att få behålla det, men inte ens det gav något. Lade ned det med efter ett par vändor och har sedan bara inväntat kvällsmålet.
Har gjort ett nytillskott där från och med idag och så ofta jag kommer ihåg det (helst varje kväll) och det är en matsked psylliumfrön i yoghurten. Det kändes som ett gott råd då jag fick det på mötet idag, speciellt efter lördagens tarmvredsattack.

Det där tarmvredet förresten... Det är ju inte som att det kom helt oväntat från ovan direkt. Det föregicks faktisk av en väldigt väldigt trevlig kväll. Gick ju i en gruppaktivitet genom behandlingen i höstas och har fortfarande kontakt med tre av dem som var med. Vi har alla haft lite motigt efter nyår och så i början på förra veckan droppades frågan om vi skulle ses... äta middag på East West Sushi på fredagen. Jag tackade ja innan jag hann tänka efter och höll mig till det beslutet eftersom jag behöver komma ut mer. Så jag stängde av hjärnan och for ut på middag med tre underbara tjejer, åt gyoshas, en liten 8 bitars sushi och drack två stycken japanska öl. Gick vidare till ett uteställe och drack en halv öl och en halv cider till och sedan for jag hem. Mådde gott och sov gott.

Lördagen sedan kände jag att hela matsmältningssystemet liksom stod stilla. Hela dagen gick och jag kunde inte äta något iom att det kändes som att jag precis ätit och sedan framåt tio på kvällen kom kramperna... Efter det spenderade jag resten av kvällen inne i badrummet, kraschad på golvet största delen av tiden, med magkramper som fick mig att kallsvettas. Någonstans i den dimman jag befann mig i så var jag väldigt glad att inte vara själv utan att ha någon som tittade till mig tills det var över... jag var också väldigt arg på mig själv över att jag trott att jag bara helt rakt upp och ned skulle kunna sätta i mig tokmycket mat utan att det skulle bli komplikationer.

Lagom verkar inte vara ett begrepp som finns i min hjärna i samband med mat för tillfället... antingen är det för lite eller för mycket.

Jahapp ja...

2012-01-25T08:28:00.000+01:00

Idag ska jag träffa min nya behandlare. Jag vet vem det är jag får, men jag vet inte riktigt hur jag känner inför det... mer än att jag är så jäkla nervös att jag inte får ned något i matväg. Har druckit äppeljuice och det får räcka tillsvidare.

Midnatt råder...

2012-01-15T00:40:00.001+01:00

...tyst det är i huset... Faktiskt förvånansvärt tyst för att vara en lördagkväll. Jag fasar nästan inför sommaren nu med allt gap och skrik som kommer vara ända in på morgonens småtimmar... Har aldrig förstått det där... varför man, när man bor i områden med många människor på liten yta, tycker det är helt okej att tvinga på alla runt omkring sig sin egen tillvaro. Jag är inte för fem öre intresserad av andras musiksmak (speciellt inte på hög volym)... inte heller deras humor (som ganska högljutt kan förevisas sena sommarkvällar av överförfriskade gårdsgrillare) eller egentligen deras matlagning (eller stanken av matlagningen som så oundvikligen drar in genom alla öppna fönster när folk grillar på innergårdarna) heller.
Ja, jag vet... jag är en hemsk människa som inte gillar sommaren... ledsen för det... men sommarmånaderna innebär enligt mig mänsklighetens urkopplande av all form av hjärnkapacitet.
I alla fall större delen av den... både mänskligheten och hjärnkapaciteten.

Har lekt tetris med mina julsaker idag. Det är märkligt att jag på något vis, trots att jag varje år vid julens nedplockande finner mig själv med en hel del nya julsaker, lyckas få ned så gott som allt i en gammal flyttlåda från när jag bodde i Göteborg. Antingen är jag en jäkel på att pussla eller så har jag en kartong som på något mystiskt vis sväljer allt jag stoppar i den. Lite som Hermiones handväska i Harry Potter and the Deathly Hallows: Part I.
Iofs skulle jag nog hellre vilja att det var som the Luggage som trollkarlen Rincewind har som sällskap i Terry Pratchetts böcker om Discworld. :) Det vore något att ha. Då hade man inga problem i världen att bara flytta varthelst man behövde. Man skulle säkert kunna försvinna spårlöst med om man ville. Ibland känner jag för att göra det. Men jag tycker lite synd om min familj... och raringen min... om jag skulle få för mig att göra det. De skulle nog bli ledsna.
Lite samma som om man skulle gå i kloster kan jag tänka. Jag har tänkt på det många gånger också, men jag kan som inte uppbåda ens lite av den tro på en högre makt som skulle behövas för att få komma in där. Om det bara vore så att man kunde få en plats genom sin längtan efter att undfly mänskligheten och leva sitt liv utan omvärldens påverkan och ett ständigt informationsflöde... då skulle jag ha en plats direkt.

CSN förresten (tänker inte länka till dem ens för de är inte värda det)... ännu en av orsakerna till att jag gärna skulle försvinna spårlöst... vill ha 22k av mig under 2012. Spännande det där... Hur man än vrider och vänder på sig så tycker livet att man ska leva på existensminimum. Det börjar vara ganska uttröttande.
Jag önskar att jag kunde få köpa en triss och vinna bara så mycket att jag kunde betala tillbaka allt jag är skyldig dem och aldrig med ha med dem att göra. Blodsugare. Har verkligen försökt på alla vis att räkna runt deras uträkning för att se om jag inte kan få årsbeloppet nedsatt, men det finns ingen chans.
Det som gör mig mest orolig är att om de tycker att jag, beräknat på den årsinkomst jag hade 2010 (84 603:-) ska kunna betala 22k.... vad tror de att jag ska kunna punga ut med 2013, när de räknar på vad jag tjänade 2011... som var ett bättre år?
CSN är ett skrämmande företag. Det är som att skriva ett avtal med djävulen själv - man kommer inte undan förrän man dör.

Det är förresten fantastiskt vad dött det blir på internet efter tolv en lördag...

Och är det bra om man har värk under bröstbenet? Jag har uteslutit att det är bröstbenet i sig det gör ont i... så frågan är vad det är som gör ont. Stressvärk i hjärtat?

God fortsättning på 2012 förresten...

2012-01-13T03:15:00.000+01:00

Det har gått ännu ett år (2011 alltså) och hur man skulle kunna sammanfatta det... hmm... Ack ljuva kaos. Ett år som var så nära perfekt och ändå så långt ifrån just det.
Började med lågvatten, kamp med jobbsök och dåligt självförtroende... för att övergå i bra jobb, nya vänner, stabil ekonomi, bästa pojkvännen... och sedan utför... återkomst av ätstörningar, bronkit, sjuk, sjukare, sjukast... för att sedan få hjälp, hitta nya vägar, kämpa för förbättring och ett hoppfullt avslut på året.

Sedan kom det nya året och inleds... tja... inte direkt positivt. Ibland undrar jag om jag på något vis påverkar tillvaron för människor runt om mig och smittar av mig med mitt tillstånd så att det kryper in i deras tillvaro och förstör. Jag är som digerdöden... håll er borta så kanske ni klarar er.

Fredagen den 13e, part 1

2012-01-13T03:01:00.002+01:00

Undrar om det här kommer bli en helt vanlig fredag eller en riktig skitdag till... Blir den dålig kan man ju alltid skylla på att det är fredagen den 13e och den ska ju vara en jäkla dag alldeles av sig själv. Hittills har det gått sisådär tre timmar av årets första fredagen den 13e... av tre. Vi ska ha en till i april och sedan en i juli. Blir inte denna dålig har man alltså två till på sig att se till att få en hemsk dag på.

För den som är lite uppmärksam talade jag nu dessutom om att jag fortfarande är vaken trots att klockan är över tre på natten. >_< Exakt... jag kan inte sova. Är inte trött alls. Bara grubblande. Sov ju dessutom tre timmar på eftermiddagen och trots att det inte var de bästa tre timmarnas sömn jag haft så var det uppenbarligen nog för att hålla mig vaken efter tolvslaget och det ordentligt. Är inte den enda som är vaken i huset heller... grannen ovanför låter som att han både städat och möblerat om från tolv och framåt. Vad är det för fel på att göra det innan halv elva på kvällen?? Jag bara undrar?

Hmm... hittade just en påse med lite bananchips i skåpet i köket. Har ätit upp dem och tänker försöka låtsas som att jag inte haft dem till att börja med. Sedan är det bara att hoppas att magen inte noterar något. *låtsas som att det regnar*
Har inte vart så bra dagar med maten den här veckan... iofs har jag fått till hyfsat när det gäller frukost, lunch och kvällsmål... men resten... Har haft toksug efter saker jag knappt ätit på evigheter. Smörgås till exempel. Jag saknar det... bröd... men jag kan inte hålla det nere... som med det mesta annat också som det är nu. Jag menar... det är ju inget fel på viljan att äta saker... men kroppen reagerar som att jag ätit något giftigt och ska till varje pris stöta ut det igen.
Mina kvällar med den mat jag äter då känns som en lång halvdvala där jag betraktar mig själv utifrån med de eviga vandringarna mellan köket, skrivbordet och datorn (där jag äter) och toaletten. Det är egentligen inte förrän jag ger mig och äter kvällsmålet för att sedan gå och lägga mig som hjärnan hoppar igång och jag får lust att göra saker... skriva, teckna, fotografera.... Men då kommer "Jörgen" (för den oinvigde är det en ref till "Nu lägger du av Jörgen" av Björn Rosenström) med sitt långa pekfinger och säger att det är lika bra att gå och lägga sig så man kommer upp i tid och kan göra något vettigt av morgondagen. Vaddå vettigt undrar jag och ser oförstående ut... jag får ändå inget vettigt gjort eftersom hela dagen försvinner i ett blurr av mat.

Tror inte jag gillar Jörgen jag heller...

Att vakna till ljudet av...

2011-12-29T08:01:00.000+01:00

...ösregn... den 29 december... är INTE min idé om hur en morgon under jul- och nyårshelgerna ska vara...

Tror jag sover en stund till... >_<

Dan före dan före dan före nyårsafton...

2011-12-28T01:26:00.000+01:00

Sitter och blänger på tv... pacificering på hög nivå måste jag säga. Jag tror jag suttit här sedan halv fyra i eftermiddags. Jag vet inte om jag gör så mycket mer hemma om dagarna just nu, men jag känner mig som en degklump i huvudet just nu. >_< Kommer mig som inte upp ur soffan heller fast jag inte känner för att sitta och glo på tv alls. Jag önskar att jag hade haft lite mer ork att gå ut, för stjärnhimlen ute ikväll var helt fantastisk. Det blåser inte så galet ikväll heller. Dagmar har dragit vidare för att härja på annan plats, eller så har hon bara... tja, jag vet inte... tagit semester kanske?

Det är inte många dagar kvar av det gamla året nu och jag vet som inte riktigt hur jag ska ställa mig till det här 2012 som är på väg. Jag vet inte om jag är hoppfull... dvs om jag törs vara det. Som det är idag är mitt liv mer rörigt än någonsin och det påverkar inte bara mig utan människor runt omkring med. Jag har också vissa svårigheter att hitta min egen orsak till att jag gett mig in i behandlingen och det känns mer som att jag gör det för alla andra runt omkring. Så mån om att vara till lags, att göra andra glada och allt som händer inom mig är att jag försöker straffa mig själv på andra sätt. Psyket kan vara så grymt när det sätter den sidan till.

Jag har spenderat julhelgen utan våg dessutom. Mamma har gömt den för att jag inte ska kunna väga mig. Jo, det är till viss del rätt skönt att slippa, men tja... det har i sin tur gjort att jag äter mindre på de måltider jag ska äta och jag gör mig oerhört säker på att göra mig av med allt annat jag äter. Om det lyckas vet jag ju inte förstås, inte förrän jag kommer hem och då kommer även det eventuella lugnet över att det gått okej, eller ångesten över att det gått åt helsike (enligt sjukdomen).

Sitter nu och väntar på att kunna gå och fixa till mitt kvällsmål. Är långt förbi trötthetsgränsen, men köket är inte mitt och det städas där nu, så jag ger mig inte på att försöka plocka ihop något att äta än.

Dimmigt...

2011-11-12T11:21:00.000+01:00

Det är lite så det känns just nu... dimmigt. Ute är det dimma och har vart sedan jag gick upp vid tio i sju när jag inte kunde sova längre. Men det är även dimmigt i tillvaron. Är trött större delen av tiden och irriterad både när det går bra och när det går negativt bra. Kampen mellan förnuft och känsla är väldigt tydlig. Men jag går i behandling nu, fem dagar i veckan. Måndag, tisdag, onsdag och fredag går jag i matträning. Dvs jag åker dit och äter lunch med min behandlare och pratar under tiden om hur det går och hur jag känner. Hon är mycket bra min behandlare och vi kommer nog ha en del att göra med varandra framöver. Det är inte som att det här går över på en kvart... Torsdagarna sedan går jag i en grupp som heter Matpratsgruppen där vi pratar om hur vår vecka sett ut, vad som gått bra, vad som gått mindre bra och framför allt får höra att man inte är ensam om att kämpa med den här sjukdomen. Även om den ser olika ut för alla oss som är där så finns det så oerhört många likheter.

Men, nog om det. Det har hänt en massa roliga saker med på sistone. Jag har handlat alla julklapparna nu och har bara kvar att slå in det och fundera på hur jag ska distribuera det till personerna som skall ha dem. :) Två av dem har inte kommit ännu, men jag väntar att de dyker upp i nästa vecka. Sedan har den bästa julklappen av dem alla kommit, dvs den till mig själv. Jag har skaffat mig en ny digitalkamera och jisses vilken skillnad det är på att fotografera med en kompaktkamera och med en digital systemkamera.

Sista veckan i september...

2011-09-25T15:49:00.000+02:00

Det är en dryg månad sedan jag skrev något sist. Det är inte så att jag inte vill skriva, men jag orkar inte. Jag kommer mig inte för med något alls större delen av tiden.

Tillvaron har blivit lite annorlunda sedan jag skrev sist. Den 5e september började jag jobba igen på säsongsjobbet jag haft de senaste åren och det har hittills vart en period av stress, ont i magen och en alltmer försvinnande matlust. Jag är konstant orolig för att klanta till det så att en skola blir arg, en fotograf får en omöjlig arbetsdag eller något annat. Det är bara på fredagen när jag kommer ut genom dörren från jobbet som jag kan koppla av eftersom jag ändå inget kan göra igen sedan förrän måndag morgon. Söndag kväll infinner sig känslan av otillräcklighet igen och jag känner mig kass.

7e september var jag som jag skrev i förra inlägget på det första besöket på ätstörningsenheten och utvärderingen för om jag kommer kunna få hjälp började. Veckan efter var jag först på en kroppslig undersökning på onsdagen där vi gick igenom längd, vikt och annat som har att göra med hur kroppen mår av ätstörningarna. På torsdagen sedan var det nästa utvärderingsmöte med en tvåtimmars enkät där jag dels svarade muntligt på frågor och sedan fyllde i delar på nätet själv. Sedan har det varit en veckas väntan lite drygt och nu i morgon måndag får jag beslutet.

Jag är skitskraj. Både för om de säger nej... eftersom vikten går åt ett håll och det är inte till det bättre. Bara sedan de vägde mig den 14e har jag tappat två kilo ned till 41.6kg. Men jag är lika rädd för det faktum att de säger ja, du börjar i behandling nu. Behandling innebär att jag måste prata med min chef om hur vi ska lösa mina arbetsuppgifter. Jag hinner knappt med dem som det är idag, så hur ska jag hinna om jag dessutom ska vara borta flera timmar i veckan? Jag jobbar i dagsläget konstant från det att jag kommer in tills dess att jag går hem med ungefär 15 minuters lunch som enda rast och känner ändå inte att jag hinner allt.

Revidering av vikten. 41.4kg är den nere på nu. Jag är nog egentligen bara skraj för att de säger nej om jag tänker efter... resten får gå som det går.

I choose life...

This too shall pass...

2011-08-18T23:01:00.000+02:00

Jag är som en bit fnöske just nu... torr.... tooooooooorr..... Spelar ingen roll heller hur mycket jag gnor in mig med fuktkrämer eftersom torkan kommer från vätskebrist. Jag önskar så att jag vore bättre på att dricka vatten, eller vad som helst som inte är vätskedrivande... Jag önskar jag vore bättre på att äta med, eller snarare.... jag är väldigt bra på att äta, men mindre bra på att behålla det. >_<
Jag SKA ändra på det. Jag ska... ska... ska...
Har fått tid till ätstörningsenheten den 7e september.
Vad blir det fram tills dess? Hur ska jag ta kontroll över något som verkar ha kontroll över mig just nu?

När jag haft en av mina sessioner med mat och i min ångest över att ha ätit gör mig av med den så slår det mig hela tiden vilken galenskap det är, vilket vansinne och vilket slöseri med pengar, mat, kropp och psyke... ändå finns där ingen hejd på det. Det finns ingen lättnad efteråt... bara upphörandet av en märkligt mild ångest. Jag vet inte ens om jag skulle vilja säga att det är ångest jag känner heller... Jag har haft ångest och inte kunnat andas på grund av den. Det här är annorlunda... Det är som ett smygande obehag, vilket upphör när maten jag ätit är avlägsnad.

Känslan när det börjar dra ihop sig till en session är också annorlunda, eller den har snarare tagit form... Det börjar med att jag blir rastlös, vankar av och an i lägenheten utan att veta vad jag ska göra och samtidigt är det som att målet redan är satt, siktet inställt. Sedan går jag och tittar i skåp, kyl, frys, skåp, kyl, frys, skåp, kyl, frys... tills jag antingen bestämt vad jag ska äta/göra slut på eller kommit fram till att jag nog måste gå och handla något. Går jag och handlar travar jag som en katt kring het gröt runt de hyllor som innehåller det jag vill ha utan att plocka något... tills jag travat nog och övervägt in i minsta detalj hur jag ska komponera delarna när jag kommer hem, vilken ordning de ska ätas och vad som ska drickas till. Den tid och den mängd pengar som jag lägger på detta är galen... samtidigt kan jag inte hejda mig när jag väl kommit igång.

Trots allt detta känner jag mig måttligt nedstämd... Det känns beklämmande och ledsamt eftersom jag ser hur det påverkar folk runt omkring mig. Det är till viss del irriterande eftersom fler nu (iom att jag sökt hjälp) blivit medvetna om vad för problematik jag har, vilket i sin tur gör att de behandlar mig annorlunda... I mitt huvud vill jag fortfarande att ingen ska reagera på något annat vis, men det blir lite svårt nu att backa den biten... Skulle vara lika svårt att söka hjälp utan att någon skulle få nys om det, speciellt om man jobbar... Men samtidigt...

Jag är fortfarande densamma, bara lite... magrare... >_<

Det är måndag morgon...

2011-08-08T09:24:00.000+02:00

...har kommit mig upp, gett papegojan Jacke en bit trä att bita sönder (men då gick hon bara upp och satte sig på pinnen uppe på buren och sov istället) och släppt in Rut som varit ute inatt (och hon åt lite och ligger nu och tvättar sig i fåtöljen). Själv är jag trött och hängig och vänster höft känns som att någon gett sig på den med ett basebollträ. Det började igår kväll med att jag kände att det var svårt att sitta ordentligt och jag misstänker att en nerv hamnat i kläm i min rätt beniga bakdel.

De ringde från ätstörningsenheten i fredags i alla fall och jag pratade med kvinnan som är ansvarig för avdelningen. Vi gjorde en nyanmälan per telefon och hon kommer att skicka mig någon blankett som ska fyllas i och skickas in till dem inför kallelsen. Väntetiden är dock upp till 3 månader och det känns som en evighet. Man ringer ju liksom inte när man känner att man har tre månader till på sig att vänta...
Jag har ändå ringt tidigt, men mycket pga att omgivningens reaktioner säger mig att det är dags. Ringde även för att jag har oerhört svårt att fokusera på något längre än tio minuter just nu och för att jag inte längre fungerar på jobbet. Hade jättesvårt de dagar jag var där förra veckan att komma ihåg vad jag pratade med kunderna på telefon om. Pratade med en tjej från jobbet i lördags och var så trött efter 20 minuter att vi avslutade och jag gick in och vilade en stund. Ett mail till en annan kollega tog 2.5 timme lite drygt och då skrev jag ändå inget mycket.

Hur som helst uttryckte jag min oro över hur kroppen mår när jag pratade med henne på ätstörningsenheten, eftersom jag vet att den hade en hel del interna problem sist jag vägde som jag gör nu (eller faktiskt vägde jag något mer då). Så jag frågade hur jag skulle göra. Hon sa att jag skulle kontakta vårdcentralen och be dem sätta upp mig på en tid så jag fick göra blodstatusprover. Så jag pratade med dem på VC på eftermiddagen och förklarade att jag står på väntelista och att jag är orolig för kroppen och så talade jag om vad jag vägde i februari/mars och vad jag väger sedan i början på juni... hon i andra änden blev bara tyst och efter en stund sa hon att hon letade tider och så satte hon upp mig på en på torsdag klockan 8.00, en akuttid.

Så efter en helg hos mamma och pappa så far jag nu hem i morgon och kommer i ordning inför vad som komma skall. Jag ser inte fram emot det samtidigt som jag ser fram emot det.

Sommaren börjar nu i alla fall ge med sig och vi har tagit ett steg närmre hösten och därmed även vintern.
Jag längtar så mycket.

Nu är det dags...

2011-08-04T23:27:00.000+02:00

Kroppen gick ned i energisparläge idag... Vaknade med en hemsk migränartad huvudvärk och mådde bara illa. Kom inte upp alls utan blev kvar där jag låg och medan jag låg där formades beslutet om att det är dags nu....

I eftermiddags framåt tretiden skickade jag ett mail till ätstörningsenheten här i Örebro om att jag behöver hjälp och efter att jag pratat med en kollega på jobbet så ringde jag även till dem och lämnade ett meddelande på telefonsvararen eftersom de stängt för dagen.

16.40 fick jag mailsvar att de fått meddelandet och läst mailet... och att de ringer mig 8.30 i morgon.

Känns nervöst, men bra. Som när jag klippte av håret härom veckan ungefär...
Det behövs förändring.

Första augusti...

2011-08-01T21:13:00.000+02:00

...har det hunnit bli och nu är det bara 22 arbetsdagar kvar på jobbet. Sedan har jag 4 dagar ledigt och efter det börjar jag på E&S Foto igen. Om jag ser fram emot det? Ja, det gör jag.... Mycket.

Är så trött just nu. Vet exakt vad det beror på och vad jag borde göra.... ändå drar jag mig för det, som att det skulle vara ännu jobbigare att försöka få hjälpen till att göra det bättre. Det är inte heller längre lönt att försöka låtsas som inget, fler och fler vet... några oroar sig... Jag tror dessutom att jag kommit till en punkt där jag inte längre försöker dölja problemet. Jag har ätstörningar, jag äter samma lunch varje dag för att det just nu är det enda jag kan äta utan att känna att jag måste kräkas upp det... Jag försöker inte smälta in och låtsas längre. Jag är mest glad att det finns saker jag kan äta utan att känna krypningar i kroppen, som att varje cell revolterar och vill kasta ut det jag just stoppat i mig.

Problemet är tiden efter jobbet, när jag kommer hem... När jag tvångsmässigt äter allt det där jag vet är gott och som jag lika mycket vet att jag inte kommer klara av att behålla. Jag måste sluta med det. Både för kroppens skull och för plånbokens. Allt det jag köper för smakens skull, och det är inga små mängder just nu... är som att handla och sedan hiva alltsammans i toaletten och spola ned det. Det både känns och är jävligt meningslöst. Kunde jag sluta med det skulle jag spara näringen (av det jag faktiskt äter) i kroppen, jag skulle spara tänderna (för även om de klarat sig hittills så lär de inte göra det alltid om jag fortsätter såhär) och i längden även kunna lägga pengarna på bättre saker.

Jag borde lägga livet på bättre saker...

Regn, regn och lite mer regn...

2011-07-24T22:17:00.000+02:00

Det har regnat lite på sistone... och precis som sist jag skrev är det en mening som poppar upp i huvudet ganska ofta. Birks eviga tjatande om att 'Det är en regnig sommar vi har...'
Jag tycker att det är ganska mysigt med regnandet, men inte när jag ska ta mig till eller från jobbet. Tyvärr får man ju sällan välja cykelvädret själv, så jag kommer inte undan regnet ändå. Men som nu ikväll, att sitta här vid skrivbordet och filosofera och lyssna på droppandet av regnet på fönsterbläcket utanför... det är så rogivande. För mig är det en föraning om höst och att mörkret är på väg tillbaka. Plus att det snart är helt legalt att muppa runt hemma och tända värmeljus och bara njuta stillhet.
Den andra biten som gör mig nöjd är att det inte kommer dröja jättelänge innan snön är tillbaka. Snön, kylan, kristallerna i rimfrosten, domherrarnas ensamma sång och tystnaden.

Vändning...

2011-07-12T10:38:00.000+02:00

Det märks att det har vänt nu och det i dubbel bemärkelse.

Det har vänt med min luftrörskatarr för det första. Har tappat en halv månad på det eländet. Var hemma första dagen den 1'a juli och sedan blev det bara värre. Den 8'e fick jag träffa läkare och fick då veta att jag hade akut bronkit, dvs luftrörskatarr, och så fick jag antibiotika, mollipect och en nässpray. Sedan blev jag sjukskriven till och med den 15'e och beordrad vila. Nu har jag ätit antibiotika i fyra dagar och börjar så sakteliga känna mig bättre, men jag är så trött hela tiden. Det mest positiva är att jag inte blir andfådd av att gå i trappor längre, så det har vänt!!

Del två som har vänt är ljuset. Dvs dagarna har börjat bli kortare igen. Jag vet... alla soldyrkande sommarälskare vill inte höra talas om sådant, men det vill jag. Jag ska iofs erkänna att jag har tyckt om sommaren som varit i år. Dels har den vart precis så omväxlande som en svensk sommar var när jag var liten och sedan har jag, pga att jag jobbar, varit ute varje dag och mött vädret. Det har gjort gott.
Men nu har det alltså vänt. Sedan förra veckan har dygnet förlorat 19 minuter och kvällarna har varit markant svalare. Igår kväll vid tiotiden var det 12,5 grader här. I söndags kväll var det 10 grader och man kunde se stjärnor igen. Några starka och ganska många svagare... Det brukar tyda på att det ganska så snart kommer bli sensommar med varma dagar och svala nätter som sedan övergår i höst.

Men än så länge ser dagarna somriga ut och folk får bäst de vill, likt Birk i Ronja Rövardotter, försöka intala sig att 'det är en regnig sommar vi har', det är en blåsig sommar vi har' eller 'det är en kall sommar vi har' ända tills det inte går längre.

Jag inväntar hösten med ett nöjt lugn...

Snart är det fredag!

2011-06-30T22:11:00.000+02:00

Två timmar och tio minuter kvar till fredag. Ännu en vecka avklarad och det känns så skönt. Just dagen idag har vart helt makalös när det gäller inkommande samtal. Har känts som att det varit kö hela tiden. Försöker hålla i bakhuvudet hela tiden att jag bara kan hjälpa en kund i taget och att jag ska låta bli att titta på loggen, men det är svårt och ser man att det är 6-8 pers i kö blir man lite lätt stressad. Som tur är verkar ingen jag pratar med vara arga över något, eller är arga och inser att det inte är mitt fel... eller så har jag bara kommit dithän att jag slutar ta så hårt på att de skäller. Jag får mycket norrlänningar som ringer och jag gillar det. Spelar ingen roll hur trassligt det är, eller hur fel det är på en faktura... tar man det lugnt går det mesta att lösa.

Var och förnyade p-piller recept i tisdags och fick mig en knäpp på näsan. En bildlig, inte bokstavlig. De frågar ju om längd och vikt när de knåpar i alla uppgifter och jag kom mig inte för att ljuga om vikten utan sa som det var vilket resulterade i att hon blev väldigt bekymrad, påpekade att jag gått från BMI 21 till 19 sedan sist och att jag ligger på gränsen till undervikt. Jag sa att jag är väl medveten om att jag inte ligger bra till på den punkten och undvek att säga att den minskningen har skett sedan i mars/april i år och inte sedan förra gången jag var hos henne. Förklarade att jag har ätstörningar och ibland är de sämre och oftast är de bättre, men hon började läsa en massa föreskrifter runt p-piller för att se om det fanns några vikt-föreskrifter. Hon hittade dock inget och fick lov att skriva ut receptet och sa att jag kunde ju ta ut för 3 månader nu och så skulle hon kolla hur det var med min vikt och att äta p-piller och sedan återkomma till mig. Jag gick till apoteket och på frågan om hur mycket jag ville hämta ut för svarade jag 'allt'.

Vet som inte riktigt hur de tänker... att de inte ska skriva ut p-piller för att jag... är i för dåligt skick... och att det vore bättre att jag inte åt dem.... och riskerade att bli gravid?
Vart är logiken? Goddag yxskaft? Små ben har också fötter? Som man tvättar får man torka?

Ursäkta landstinget, jag är tillräckligt gammal för att bestämma över både mig och min kropp...

Nu är det fredag om 1 timme och 50 minuter. Dags att sova. -_-

Sommarvärme...

2011-06-29T21:57:00.001+02:00

Jag vet vad folk kommer säga. Det är ju så underbart med sommar och sooooool... Nope, det är det inte alls. Det är så förb.... sat... in i hel... jäv... olidligt varmt just nu att det inte går att vara ute. Enda stället där jag faktist hellre är ute än inne just nu är på jobbet, eftersom de håller någon form av arktisk kyla inomhus där. Ska man sitta inomhus och äta lunch får man se till att vara ordentligt klädd och det är inte bara jag som fryser. Faktiskt... :D

Midsommar var lite mera typisk svensk sommar... sol, moln, regn, lite åska, sol, moln, regn... etc. Vi satt, som man ska göra, utomhus under en uppspänd pressenning och höll oss varma med hjälp av all den kärlek som finns i en familj samt en och annan, samt en tredje snaps till sillen. Och lite vin... Jag hade en helt underbar midsommar och mådde så gott ute i skogen. Varje gång jag åker dit så vill jag inte fara tillbaka till Örebro och skuffa in mig själv i lägenheten igen. För min själ är en lägenhet människoplågeri.

Har dessutom en hälsning till dig David, den del av dig som jag vet finns där inne... Det är bäst för dig att du kommer tillbaka helt och fullt. Vi är många som tänker på dig och hoppas på att du gör det.

Övertid...

2011-06-15T22:20:00.000+02:00

Jag borde nog krypa ned och sova egentligen, men jag kan som inte riktigt slappna av. Har precis pratat med W och vi ska ses på fredag då hon och J kommer till Örebro. Ser så mycket fram emot det att jag vill att det ska vara fredag i morgon redan. :) Har inte setts på två år och har en massa att prata igen. Längta längta längtaaaaaa....

Sitter och lyssnar på live-albumet med Sister Hazel och bara njuter av tillvaron. För en dag sedan ville jag bara stanna under täcket och inte gå upp... men egentligen... jag har det bra. Väldigt bra. Men det är väl det att även om man har det bra så letar man av någon anledning efter saker som man kan peka på och säga att det kunde vara bättre. Som att man måste ha något att gnälla över. Jag har många saker som inte är bra, men de kunde vara så fasligt mycket sämre också.

Egentligen är det så här enkelt...

Tomt...

2011-06-06T00:37:00.001+02:00

Har suttit och stirrat på den här blanka rutan hela eftermiddagen och tänkt att jag borde skriva något, men ibland vill man skriva om så många saker på en gång att inget av det kommer ut.

Så jag nöjer mig med att säg att jag önskar mig följande...

Canon EOS 550D 18-55 IS + Acc. Kit

eller

Canon 550D+TLZ20+8GB+DF-50+Bok

Kan ingen bara komma och ringa på och lämna mig en sådan med valfritt medföljande tillbehörspaket? Snälla?

Kortvecka...

2011-05-30T21:43:00.000+02:00

Det är bara tre dagars jobb denna vecka. Ganska skönt om jag får säga, men som sagt blir det ju mindre lön när man inte jobbar också. Ska jag väga pengarna mot den lediga tiden så väger ändå den lediga tiden mer för mig än vad pengarna gör. Jag kan inte hjälpa det... Jag kan inte intala mig att pengar är det viktigaste hur jag än försöker. Det är viktigt, ja... men bara för överlevnad, inte för att konsumera i överflöd.

Undrar om jag skulle tänka samma sak om jag hade mer pengar än jag behövde?

En helg utan större innehåll...

2011-05-22T20:04:00.000+02:00

Mjo, det är precis vad det har varit. Jag vet inte varför, men jag har känt mig hängig och nere och har inte velat ta tag i något alls. Nu är klockan åtta på söndag kväll och jag har inte vart utanför dörren en enda gång den här helgen, fastän det vart soligt. I och för sig har det blåst halv storm ute, så det har ju inte gjort att jag känt mig direkt lockad att göra något. Har inte känt för att frysa.

Handlade i fredags innan jag for hem och bestämde att jag nu, efter flera veckors tankar på det, skulle laga varma smörgåsar med champinjonstuvning. Började laga det vid åttatiden igår kväll och inte för att jag ville utan för att jag hade bestämt det på fredagen. Så jag lagade motvilligt och fann inget nöje i att äta dem. De vart jättefina och smakade gott, men de smakade som inte ändå.
Det är det iofs inte mycket som gör alls nu för tiden. Känns bortkastat att äta.

Fattar inte varför det tvunget behövde bli en sådan melankoli-dag idag. Jag har dessutom gött den... Först med Satie, som inte direkt är någon 'up beat' musik att lyssna på. Nu har jag övergått till Huun Huur Tu och deras album Fly, Fly My Sadness.

Man kan ju inte säga att det är mer uppåt det heller, men känns väldigt passande för hur jag känner mig humörsmässigt. Som att bröstkorgen är en sorgsenhetsknut...

Ny besvikelse...

2011-04-04T13:44:00.000+02:00

Först var det Röda Korset.
Jag gick med under ett arbete på universitetet och tyckte att det kändes bra att göra en skillnad genom att vara medlem i en hjälporganisation. Sedan kom pengaskandalerna och jag lämnade RK eftersom jag tyckte det var ett jävla sätt.... för att vara tydlig med vad jag menar.

Istället föll jag för en övertalningskampanj på stan för Amnesty och jag tänkte att de verkade bättre. Jag har vart medlem ett bra tag där nu... men igår ringde min mamma mig och bad mig att gå in på SVT's textsidor och slå upp en sida. Där gick det att läsa ungefär samma som jag senare hittade under rubrikerna Amnestypengar gick till fallskärmar på Nyhetsverket.se, Fallskärmar förstör förtroendet på Dagen.se samt Amnesty International and the US$1.37m pay-off på Asian Correspondent.com.

"Två av Amnestys chefer i London har fått nästan nio miljoner i avgångsvederlag. Fallskärmarna har bland annat betalats med pengar från Amnesty i Sverige, rapporterar DN.
Svenska Amnesty gav en tredjedel av sina intäkter till Amnesty International som betalade ut fallskärmarna. Generalsekreteraren för Amnesty i Sverige, säger till DN att hon är kritisk till den typen av utbetalningar." (Nyhetsverket.se)

Amnesty är ju inte sena med att försöka släta över uppgifterna med att på sin hemsida gå ut med följande information från styrelsen; DN har felaktiga uppgifter i sin artikel.
"Artikeln uppger att avgångsvederlag på 9 miljoner har betalats ut. Som framgår av den information vi tidigare har givit är det korrekta beloppet ca 2,9 miljoner. Övriga utbetalningar i anslutning till att Irene Khan och Kate Gilmore slutade är ackumulerad ersättning för bland annat lön, övertid, pension, flyttkostnader med mera."

De säger inte att summan på 9 miljoner är fel, bara att det inte enbart är avgångsvederlag.

Jag skrev ett inlägg som svar på notisen på Dagen.se och den texten är som följer...

"Jag vet inte vad andra tycker, men det spelar ingen roll att DN har en del faktafel i sin text... Även om hon inte fått fullt så många miljoner som de säger är det fortfarande _MILJONER_ och för mig känns inte det okej. Jag blev medlem för att göra en skillnad för människor som har det svårt... inte hålla folk med redan feta löner under armarna genom att stå och betala deras miljon-avgångsvederlag. Det känns som en örfil när man själv har en ekonomi utan svängrum och ändå försöker hjälpa... Kommande vecka kommer ha en punkt jag inte ruckar på. Att gå ur Amnesty med omedelbar verkan."

Så min nästa punkt på dagens schema är att skicka e-post Amnesty och begära avslut av mitt medlemskap.

Utan internet

2011-03-23T02:00:00.004+01:00

Jag har spenderat kvällen i avsaknande av internet... och om jag ska vara ärlig så har det varit ganska skönt. Speciellt nu när folk i uppgången börjar gå till sängs och jag sitter här i min tysta lägenhet med bara levande ljus tända. Det är nu när alla andra går till ro som jag finner stillheten att tänka. Inget som distraherar... Min uppmärksamhet tillåts att riktas dit där jag vill att den ska vara. Till och med blåsten har lugnat sig för att inte störa. Den här kvällen är, just i detta nu i sin tysthet, den bästa kvällen på länge.

Jag säger detta med ett hopp om att ingen tar illa upp... Det har inte med någon när eller kär att göra eller att tiden jag spenderar med dem är sämre än ensamheten. Långt ifrån... Det är bara det att när insidan av mig är en röra och hjärnan försöker kontrollera kaoset genom total kontroll av näringsintag, eller bristen på det... Då är ensamheten och tystnaden, den totala tystnaden, en befrielse.

Varför kaoset är tillbaka... i den magnitud det är nu och efter så många år... vet jag inte. Kanske för att jag börjat rota i det som var i Piteå. Eller för min stora rädsla att förlora min frihet att komma och gå som jag vill. Efter att ha varit ensam så många år känns det fortfarande, efter snart ett år, svårt att ha någon som vill veta vad man gör. Hur mycket jag än tycker om (för det gör jag) så tar känslan av att det bara ska vara jag som styr min egen tillvaro överhanden och jag känner att jag går i försvarsställning.

Det är en hel del från mitt tidigare liv som gör att jag idag är väldigt mån om att det är _mitt_ liv, _min_ tid som jag styr över, _min_ lägenhet, _min_ ekonomi som jag tar hand om... Jag har kämpat för att bli den jag är idag... det är inget jag förhandlar om att ändra på. Och kanske kan man tycka att det är självcentrerat och okänsligt att vara på det viset och jag kanske ska vara glad över att jag har varit i en relation i snart ett år med en person som fortfarande inte tycker jag är en idiot...

Kanske ska jag tycka synd om honom som inte har insett att jag är en idiot och flytt hals över huvud så långt från mig som han kan komma. Jag kommer nämligen inte bli annorlunda än såhär... Även om man aldrig ska säga aldrig så kommer jag aldrig bli en familjekvinna som har barn och hus och hund och man. Som bakar bullar på lördagmorgnarna och gymmar flera gånger i veckan för att se bra ut för sin man.
Om någon känner mig ens lite så vet jag att de småler bara vid tanken på den bilden...

Hur som helst... det här med att internet är borta är i alla fall ganska trevligt. Första timmen var jag lite stressad över att inte kunna kolla mail eller gå in på Facebook eller ha MSN gång, men så slog det mig att om man blir stressad över det... då är man lite väl beroende av det. Det är faktiskt lite likt att sluta röka... det var också oerhört stressande. Problemet för mig är att jag även blir stressad när jag har internet. Hela apparaturen av sociala nätverkssidor och chattar och mailande gör mig tokstressad i dagsläget.

Det är ju ett tag sedan jag skrev om det här med att man förväntas vara så förbannat online hela tiden.... man ska vara nåbar vart du än är och fan ta dig om du ger dig iväg ut någonstans och inte tar med dig mobilen. För att inte tala om att man själv stressar upp sig över att man glömmer den för tänk om någon skulle gå stad och ringa och man inte svarar!!
DET ÄR VÄL FÖR I H-VETE INTE JORDENS UNDERGÅNG??

Jag har börjat avveckla lite smått... Inte antalet ställen jag har konton på, utan bara tiden jag spenderar på dem. MSN brukar vara igång, men jag står ytterst sällan som online/inte vid datorn/upptagen. Vill jag prata med någon så gör jag det som offline... Facebook är ett kapitel för sig dock. Den jäkla drogen har nästlat sig in under skinnet så att man, så fort datorn är påslagen, alltid har den sidan igång. Och sedan är det otyget med spelen som man spelar där, som är uppbyggda med ett belöninssystem som gör att man hela tiden lockas att spendera så mycket tid man kan där. Det är svårt att bryta det... men jag känner att jag behöver minska på det med. Det finns så mycket mer vettiga saker att göra med sin tid om dagarna.

Det är som att hjärnan blir paralyserad om dagarna med alla ljud utifrån, telefonsamtal, samtal man inte svarar på (damn you all telephone salesmen and woman), mail som ska svaras på, jobb som ska sökas, reklam i postlådan, reklam på dagstidningar på nätet, reklam före videoklipp, radioreklam.... tv-serier som man blänger på i evigheter kvällstid för att få tiden att gå. Sedan att det tar kanske 5 minuters stirrande på skärmen innan man är totalt tom i skallen och inte har en logisk, kritiskt tänkande tanke någonstans...

Det var den insikten, med det tomma okritiska huvudet, som ikväll fick mig att vara glad över bristen på internet.

Tjockis...

2011-03-13T00:50:00.000+01:00

Det är så jag känner mig efter en sådan här kväll. Ja, inte bara att det vart melodifestivalsfinal med anorektiker på scen utan även mitt eget chips och dip-intagande. Hur jag än gör med den inre diskussionen om att det inte är någon fara med att jag äter chips ibland är det som att stora varningsklockan drar igång och vrålar ut att om jag inte tänker mig för med FETT så kommer jag snart vara FET och kommer dallra fram som en blobb när jag rör mig.

Fett är något min kropp säkert mår bra av i lagom mängd, men i mitt huvud... där är det något som inte tål det. Beroende på vad vågen visar när jag kommer hem, dvs om den visar det som jag tycker att det känns som, så kommer närmaste veckorna bestå av grönsaker... om jag alls kommer ha aptit. Och det är nu inte så att jag inte vet att jag inte är tjock... (hur många negationer kan man stoppa in i en mening??) ...rent konkret. Jag ser ju siffrorna på vågen. Men den mentala bild jag har av mig själv när det gäller mat och vikt är långt ifrån hur det egentligen är. Det är ganska ofta den mentala bilden och verkligheten kommer i konflikt och det är sällan den verkliga vinner. Kan man ana en viss personlighetstvist här månne? Den verklighetsanknutna, sansade som finns utåt och den inre, mer starka som då tyvärr har en lite snedvriden verklighetsuppfattning gällande min fysik.

Jao.. det låter ganska vridet... jag vet... Idag har jag mer än någonsin en balans mellan de här två dock, men långt ifrån full kontroll. Beroende på hur livet ser ut går det bättre eller sämre just med maten. Blir livet mer kaotiskt tar jag ännu hårdare kontroll över maten jag äter. Som att det är vad som håller mig på rätt kurs i en galen värld.

Egentligen ska man nog vara glad att de här är ett fenomen som hållit sig internt inom mig och bara påverkat mig som person. Hade man haft ett kaotiskt inre och tyckt att andra ska få betala för det så hade man kanske blivit som han som såg till att jag fick mitt inre kaos. En av de få människor jag önskar ett långt lidande.

Har sett honom nu under mitt besök hos mina föräldrar och det som förut fick mig att skaka och vibrera inombords av en blandning av ilska och rädsla ger mig idag bara en totalt nollställd känsla som att jag inte kunde bry mig mindre. Iofs vet jag inte hur jag skulle reagera om han rätt vad det var stod en meter framför mig. Enda ordet som liksom poppar upp är VREDE och jag skulle inte vilja vara i hans skor. Samtidigt är jag, och vet om det, en väldigt konflikträdd människa, så någonstans känns det inte riktigt logiskt att jag skulle dänga på honom för allt jag var värd. Inte ens fast jag skulle vilja.

Hmm... vilket enormt lördagskvällstrevligt inlägg det här blev då. Har under hela tiden jag skrivit det funderat på om jag ska lägga ut det över huvud taget eftersom det handlar om en massa interna problem jag lever med... Samtidigt tänker jag att varför inte, det är ju jag... alltsammans.. och jag gillar mig. Jag gillade mig inte då, när livet var som värst, eller 15 år efteråt... Men idag kan jag inte för något tänka mig att jag skulle vilja vara någon annan, vare sig genom att vara född någon annanstans någon annan tid, eller att ha haft en annan väg genom min uppväxt och mitt liv. Jag är precis den jag vill vara med bagage och allt.

Förutom några extra bilringar som jag vill bli av med för att jag moffat chips då förstås. :D

Vansinne

2011-03-03T01:06:00.000+01:00

Jag borde egentligen sova. Har haft en lång dag idag och är trött både i kropp och själ. Dagen i morgon kommer vara... inte lika illa, men inte helt bra den heller. Jag har coaching med min förmedlare på AF och jag borde förberett mig bättre.

Anledningen till att jag inte kommer mig i säng är att Wikileaks, som jag följer på Facebook, postade en artikel från MSNBC.COM . Artikeln handlar om Bradley Manning, killen som 'läckte' videofilmen om den amerikanska flygattacken i Bagdad där man får höra konversationerna under att de skjuter ihjäl människor...

Ur min synvinkel gjorde han ett av de svåraste och mest modiga val en människa kan göra när man har att göra med en nation som gör vad som helst för att sopa undan spåren efter sina skumraskaffärer.... och det är att säga och visa upp sanningen. Han gjorde det trots att han säkerligen, innerst inne, kunde misstänka att repressalierna för det han gjorde skulle bli svåra. Jag tror dock inte han kunde ana att han kunde hamna i den position han sitter i nu.

Det mest tragiska av alltsammans är att läsa kommentarerna som är skrivna i anslutning till artikeln där folk hurrar och tycker att han ska hängas högt. Att USA var ett sjukt land med storhetsvansinne visste man ju sedan tidigare, men det känns likafullt sorgligt att det bara verkar producera ännu mer intelligensbefriade människor hela tiden. Det upphör aldrig... det blir aldrig bättre.

Att läsa kommentarerna skrivna i samband med Wikileaks upplägg av artikeln på FB gör att man ser ett litet ljus i mörkret. Det finns en viss mängd smarta, självständigt tänkande och framför allt kritiskt tänkande människor där ute... Kommentarerna är mer genomtänkta än den smutskastningskampanj med pajkastningsinslag som pågår på MSNBC, och då menar jag inte enbart de som står på Mannings sida utan även de som är kritiska till vad han gjort.

Som jag skrev i ett av inläggen jag gjorde under länken till artikeln: "I don't know... it might be just me, or it might be so... but the world at the moment feels like it's growing closer and closer to the movie V for Vendetta..."
Det är bara lite andra 'settings' för vart handlingen utspelar sig. Kanske är det USA som är fascistledaren som talar om vad alla andra länder ska tycka och tänka... som censurerar vad människor ska tänka och tycka framför allt... och belönar de som går fot, sitter vackert och viftar på svansen. I filmen utspelar detta sig i England... verkligheten har hela världen som spelplan...

"You were born in a prison, Evey. I didn't put you there. I just showed you the bars. You've been in a prison so long, you no longer believe there's an outside world."

Små mirakel

2011-03-02T02:40:00.000+01:00

Jo, det verkar som att det faktiskt kan inträffa sådana då och då. Jag kan väl lugnt säga att jag inte är en person som någonsin gillat att klä mig i alltför kvinnliga kläder. Jag gillar bekväma kläder... med långa ben och ärmar. Det har iofs inte hindrat mig från att då och då inhandla dessa benlösa plagg som går under beteckningen 'klänning' och 'kjol', för att sedan prova dem och hänga in dem i garderoben. De har sällan kommit längre än så.

Men förra sommaren hände det något i värmen... Jag vet inte om det var någon form av överhettning av hjärnan, eller om det bara var det faktum att det var det svalaste jag kunde komma på att strosa runt i här hemomkring. Jag gick i klänning här i lägenheten, men inte bland folk. Eller... jag kan nog ha gått ut med soporna vid något tillfälle. Nåja...

Min syster har på senare tid pratat och skickat bilder på en klädstil hon verkligen gillar. Japansk så klart. *ler* De är som påhittiga när det gäller det här med klädstilar. I alla fall. Mori girls är det jag talar om. Jag tycker om att titta på det, men jag undrar om jag någonsin skulle klara att ta det hela vägen, med alla tillbehör. Men det fick mig att inhandla en klänningsmodell på rean på Ellos som jag idag även fick en underklänning till som jag beställt. När den kom idag plockade jag snabbt på mig en lager-på-lager-ensemble som både såg helt okej ut och höll mig varm. Lägenheten är ju inte rolig nu när temperaturen är uppe mot nollan och det är fuktigt i luften ute. >_< Så, jag har även idag spenderat hela dagen i.... klänning! I morgon ska jag däremot in till stan och göra lite ärenden, så då blir det nog stridsmundering. Dvs. långbyxor, ulltröja och skepparkavaj. Helst av allt skulle jag vilja ha Harry Potters invisibility cloak så att jag kan ta mig fram utan att folk ser mig.

Ännu hellre skulle jag stanna hemma, men jag har lovat att besöka mina arbetskamrater på säsongsjobbet i morgon och det vill jag verkligen göra. Övriga ärenden har att göra med en massa måsten knutna till CSN och AF. Jag har möte med min arbetsförmedlare/coach på torsdag.

Och på torsdag är det Indiana Jones nummer 2. :D

Titelöversättningar

2011-02-24T19:55:00.000+01:00

Jag ska se film av ren nostalgi ikväll. :) Första Indiana Jones går på femman nu klockan åtta och det är något visst med den. Däremot funderar jag... Raiders of the lost Ark. Hur får man det till Jakten på den försvunna skatten?

Hur som helst ser jag fram emot en lagom lång äventyrsfilm i bästa anda, med Harrison Ford som hjälte. Tror jag ska ta fram min gömda chipspåse också. ^_^

Inte ikväll

2011-02-16T01:55:00.000+01:00

Jag hade tänkt att skriva ett lite längre inlägg här i kväll/natt... men det blir inte så. Jag fastnade i att läsa om Sorg på Drömgröten först.
Det resulterade i en massa tårar och en stor mängd använda pappersnäsdukar... plus ett längtansvärkande hjärta efter en innerligt saknad fyrtassad vän.
Så.. jag behöver sömn.
Nu..

Händelserik vecka, på gott och ont

2011-02-10T02:47:00.000+01:00

Den här veckan... *skakar på huvudet* Den började riktigt illa, med ett mordförsök i min trappuppgång, på samma våning jag bor på. Det var en måndag som verkligen rörde till det inombords när verkligheten, den där råa verkligheten man bara tror sker på håll, plötsligt fanns... bokstavligen... utanför dörren. Ambulans, poliser, förhör... och på tisdagen kom brottsplatsundersökarna och var hela dagen i hans lägenhet.
De har snygga bilar... för att vara lite ytlig mitt i alltsammans.

Den mindre ytliga delen av mig har spenderat resten av veckan i funderingar över vad det är för samhälle vi lever i när en krönika som skrivs om händelsen innehåller citat som "Jag känner honom inte så väl. Har egentligen inte så bra koll på någon av mina grannar." och att hon som skriver krönikan konstaterar följande "Ingen kan med säkerhet säga vem som låg där på ambulanspersonalens bår, om det är mannen som bor i den avspärrade lägenheten."
Jag såg iofs att det var han som bor där som var samme man som bars ut i ambulansen. Jag har alltid hälsat på honom och han har alltid hälsat tillbaka då vi mötts i trapphuset. Men jag vet inte heller vem han är egentligen.

Är det så vi tycker att ett samhälle ska vara... att en människa ska kunna bli näst intill mördad bara i dörren bredvid våran egen... utan att någon ens reagerar? Eller är det så att det här är något som man ska börja räkna med i dagens 'sköt dig själv och skit i andra'-samhälle? Visst förstår jag att om ingen har hört något alls, då är det svårt att hinna göra något.
Men om nu folk reagerat på att det är stökigt där, vilket polisen sa att det var de som gjort (något jag inte hör eftersom min lägenhet och den lägenheten inte har någon gemensam vägg)... har de inte ringt och klagat någonstans då? Som typ störningsjour/polis? Och om de gjort det... varför har det inte hänt något?

Samtidigt kan jag förstå att folk inte går och knackar på dörren till en lägenhet där det är ett jäkla liv för att säga till att de ska dämpa sig. Tyvärr är det ju så att man inte vet vilket tillstånd den som öppnar dörren är i och om de har något tillhygge med sig... Och ringer man störningsjouren är det ju rätt allmänt känt att man kan få vänta bra länge, trots att man ringer igen och igen, innan det dyker upp någon som försöker göra något åt saken. Och öppnar inte vederbörande så kan de likförbaskat inget göra mer än lämna en lapp... Polisen... jag vet inte om de alls gör något innan det blir såhär allvarligt egentligen.

Så då återstår i slutändan ändå det faktum att en människa faktiskt kan bli utsatt för mordförsök, säkerligen mord med, en vanlig måndag mitt på dagen, i ett trapphus där folk är hemma i större delen av lägenheterna trots att det är en vardag... och ingen reagerar förrän polis och ambulans är på plats.

Se där ja...

Så... Vad blir det nu då?

2011-02-04T02:54:00.000+01:00

Känns som att dagen vart längre än den egentligen varit. Mycket längre. Kan iofs inte säga att jag är mer trött än jag brukar vara när klockan är halv tre på natten... Något skevt har det varit med tiden för mig idag i alla fall.

Har haft besök också. Skulle väl kunna säga att även om vi inte sliter ut varandras öron direkt ofta så är han en av de få vänner som står mig riktigt nära. Han vet vem han är... och han vet vart mina kryddmuffins bor. I tupperwarelådan!
De kryddmuffins som blev kvar ska jag spara till min raring, som fyller år idag (fredag alltså). ^_^ "I will hug you and squeeze you, pet you and love you, and I will call you George." Så... Grattis på födelsedagen George!

I morgon... är det fredag. Egentligen redan nu... Har inte bestämt alls vad jag ska hitta på, men det blir nog det vanliga. Dvs väldigt väldigt lugnt. Känns lite som gamarna i Djungelboken... :)

Gam 1: Du Flax... Vad ska vi hitta på?
Gam 2. Vet inte... Hitta på nåt!

Gam 3: Nu vet jag, vi flaxar över till östsidan av djungeln! Dom har alltid nåt kul för sig vetdu.... Nåt hålligång vetdu...

Gam 1: Nääääe... Inte jag inte... Det är nog rätt dött överallt...

Gam 3: Du vill ha det dött va? Haahahahaha....

Gam 4: Jääättekul...

Gam 1: Okej... Så vad gör vi då?

Gam 2: Vet int'... Hitt' på nått...

Etc...

S(k)andaler minsann...

2011-02-03T02:02:00.000+01:00

Det regnar ute... Regn... I februari. *suckar* Och klockan två på natten dessutom.

Skandal!

Lite sömn vore inte dumt

2011-02-02T01:55:00.000+01:00

Blev inte så många timmars sömn under natten till idag. Jag tittade på klockan 06.05 sista gången när jag precis hade lagt mig och bestämde mig för att jag inte skulle sova bort dagen utan komma upp i tid. Jag ställde klockan på 10.30 och somnade omgående. När klockan ringde var jag underligt nog piggare än vanligt och har hållit igång hela dagen sedan då... Det betyder alltså att jag sov ungefär 3.5 timme och nu är klockan snart 02.00 igen. Jag är inte hundra säker, men det känns som att jag borde vara tröttare än jag är.

Kanske bäst att jag kryper ned under täcket och blundar några timmar... >_<

Ny tid. - Ny strid.

2011-02-01T02:40:00.000+01:00

Nytt fint ansikte på bloggen. Kommer det hjälpa tro? Det återstår att se.

Jag har haft skrivkramp. Eller... det är väl det minsta man kan säga. Svårt att säga exakt vad det varit, men jag har inte kunnat skriva någonting på... över ett halvår. Senaste veckorna har det blivit frustrerande. Jag har så mycket velat formulera ord, skriva om saker jag funderar över och saker som händer... men jag har fortfarande inte lyckats koncentrera mig för att göra det. Jag låter precis allting omkring mig distrahera.

Senaste veckorna har dessutom andra irriterande fenomen dykt upp. Jag sover länge och jag sover sämre. Drömmarna är kaotiska och ganska sjuka, vilket gör att jag oftast är tröttare när jag vaknar än när jag somnade. Kroppen har också vart tråkig att ha att göra med, men jag vet att mesta delen av det har att göra med att jag är lat på träningsfronten. Dags att ge sig i kast med övningarna igen.

Konstigt nog, trots att vissa saker känns motiga just nu, så känns det ändå... ljust. Har slutat oroa mig så mycket för livet i allmänhet vilket gör det lite enklare att leva. Har en känsla att livet gör ganska mycket som det vill i alla fall.

Mobil, men mindre nåbar?

2010-07-06T16:48:00.003+02:00

Har lämnat den fasta världen och blivit totalt mobil nu. Vet inte ännu om jag är nöjd med valet, men jag tror att det är bra för mig. Jag har valt att ta mitt mobila bredband hos 3 och valet var väl ganska enkelt iom att jag har både mobil och hemtelefon i mobilen hos dem redan. Har haft 3 som mobiloperatör sedan 2004 nu och jag har varit nöjd med dem sedan dess. Visst hade de problem i början med att hinna med då de växte så det knakade, men jag har alltid fått det bästa av bästa bemötande när jag varit i kontakt med deras kundtjänst. Har det strulat har de plåstrat om med dubbla plåster. De har rundat av uppåt för min räkning. Har det gått fram att jag är nöjd med dem?

Det mobila bredbandet uppfyller också alla krav jag kunnat önska. Hastigheten är bra, det är stabilt här hemma och är man ute och flänger får man räkna med att det inte har mottagning överallt.
Jag valde dock Bredband Plus, vilken har en begränsning på 20GB datatrafik och överskrider man den så sänker de hastigheten rejält för en. När jag skrev på för det så tänkte jag... "Vafan... 20GB är ju rätt bra... det är, få se... 20 filmer på en månad... Funkar stabilt..." Ja, det är 20 filmer... men sedan då? Vad jag inte ägnade en tanke är all upp- och nedgående trafik som sker utan att man ens tänker på det.

Jag vet... Hur dum får man bli... Duuuh... Men har man haft stadsnät, 10/10 och obegränsad trafik i tre år... samt innan det alltid haft fast lina med obegränsad trafik... då ger man blanka fan i att reklamen på msn innebär datatrafik, att alla reklamspottar på Facebook innebär datatrafik etc etc... Man tar det som en självklarhet att sitta timme efter timme och klicka på YouTube och skratta sig igenom galna klipp eller lyssna på bra musik, ny musik, gammal musik... Man klickar glatt 'acceptera' när någon skickar filer på msn och delar lika glatt med sig av det man har.
Tyvärr kan man inte riktigt göra det med en 20GB begränsning. Man blåser fort MB på MB genom att bara vara online och egentligen inte göra något vettigt alls.

Så... Begränsningen de har är begränsande, väldigt begränsande. Jag vet att det kommer få många att sucka uppgivet och tycka att man är tråkig som inte tar emot och skickar så som man gjort tidigare. Många kommer också tycka att man är tråkig som inte ligger online alla vakna timmar som man är hemma, alltid är tillgänglig alltid har msn igång och hänger halva dygnet på Facebook. Jag har ju gjort det så länge nu att det blir den man är.

Vinterande - alltid kontaktbar.

Den andra sidan av myntet är att den här begränsningen gör att jag sitter mindre vid datorn och den tid jag spenderar vid datorn består av andra saker än innan. Jag kopierar till exempel mail från de ställen jag får mail på och lägger dem i mitt notepad och sedan sitter jag och skriver svar nedkopplad. Kopplar upp mig, klistrar in och skickar svar. Det tar inte tre dagar att svara på ett mail då för att man hela tiden är och klickar på tio andra sidor samtidigt och dessutom chattar med fem pers på msn också. Fokus på en sak i taget blir enklare offline.

Jag vet inte om det bara är jag som slagits av att människor blir mindre och mindre privata. Vi är kontaktbara dygnets alla timmar på fasta telefoner, hemtelefon i mobilen, mobiltelefon, jobbmobil, internet i mobilen, bärbara datorer hemma och för jobbet, stationära datorer hemma och på jobbet, stadsnät, bredband i telejacket, mobilt bredband.
När stänger vi av och är ifred?
Vågar vi?
Vad är resultatet av att alltid vara nåbar?
Vad skulle hända om vi inte var det?

Jag har alltid varit ganska tvärsöver som person och ju mer krav det varit från omvärlden att saker ska vara på ett visst sätt, desto mer har jag bestämt mig för att jag inte vill vara med på noterna. Omvärlden idag har ett uttalat/outtalat krav på att man ska vara nåbar jämt... Det kanske är dags att koppla ned då? Det är dags att 'go retro', att backa, att se till att få 'space'... sitt eget jävla space som ingen har tillgång till, utom de personer man själv vill ska ha det.

Varningsklockan för mig drog igång på allvar tillsammans med explosionen av Twitter. Man ska inte bara vara nåbar alltid och överallt, utan man ska dessutom låta alla man känner veta vartenda litet steg man tar oavsett vart man är och hur jävla ointressant det man gör är.
En annan sak som känns lite som att jag vill dra öronen åt mig är alla dessa tjänster som knyter samman alla ens sociala applikationer så att man har koll på allt allt i en enda applikation. Börjar man inte ha för många 'appar' då? Om man inte kan hålla reda på dem utan en ny 'app' som samlar alla 'appar' på ett ställe? Vilka 'appar' är dina 'appar'?
Hmm... I'd say too many... way too many...

För något år sedan började jag avveckla alla konton jag hade på olika sajter som jag aldrig var på. Jag avvecklade mailadresser jag aldrig använde, rensade internet från oanvänt Vinterskräp. Kanske är det dags igen..? Fundera på vilka sidor som är vettiga och bara behålla de konton som man verkligen har nytta av. Kommer inte bli många kvar då kan jag säga...

Tvärvändning

2010-06-04T02:17:00.004+02:00

Så sitter man här och inväntar gryningen igen, utan trötthet... Jag försökte verkligen sova, men huvudet är så fullt av tankar att det inte går att koncentrera sig på att somna. Samtidigt är kroppen trött och önskar nog inget hellre än att jag klappade ihop ögonen omgående. Somnar jag mitt i skrivandet har den vunnit... matter over mind... och det skulle ju vara en av de få gånger den lyckas med det i så fall. Har gett den lite hjälp med att slå på David Darlings album Dark Wood som är väldigt avkopplande...

Det i tankeväg som håller mig vaken är i alla fall den totala motsatsen till vad det varit unde en längre tid. Livet har lyckats göra en tvärvändning... en som jag aldrig trodde, eller vågade hoppas på skulle inträffa. Något som började med ett blixtnedslag för mig (genom enbart ögonkontakt) förra året i augusti, fortsatte med mail (efter att jag funnit igen honom på Facebook) och ledde fram till ett nytt blixtnedslag i mitten på maj då vi sågs igen (och jag insåg att jag kände precis samma sak som första gången jag såg honom). Alltsammans blev inte mindre fantastiskt av att det visade sig att han var intresserad tillbaka.

Så tankarna består mestadels av en person... och livet känns.... jag vet inte... Kanske bara just så... Livet känns! Hjärtat känns... det känns levande. ^^

Min far brukar använda ett uttryck om saker som behöver göras... han säger 'En vacker dag...' och så meddelar han vad han tänker göra då. Jag har insett att det kan betyda mer än så, beroende på hur man skriver det...

Det blev 'En vacker Dag...' för mig med. ^^

En riktig vän

2010-05-15T01:19:00.005+02:00

Har funderat senaste dagarna på vad en riktig vän egentligen är. Vad innebär det och hur definierar man en sådan?

På ett sätt har det varit en nyttig funderare att göra och på andra sätt har det varit jobbigt... Det är jobbigt att inse fakta. Speciellt om man inser att den fakta man kommer fram till visar att man inte har så många vänner.

För mig är en vän någon som finns där för en lika mycket som man finns där för dem. Under bra perioder likväl som sämre. Det är inte personer som är ens vän enbart när de själva tycker att man duger till det. Det är inte heller personer som bara är ens vän när de tycker sig ha tid med det, även om jag kan förstå att man inte har tid jämt. Personer som tycker att de är den som ska bestämma alla premisser för vänskapen och motparten ska inte ha något att säga till om, de är inte heller en riktig vän.

Jag har svårt för det här... Jag tenderar att låta motparten vara den som bestämmer när, var och hur vänskapen ser ut... vilket slutar med att jag sitter som en liten hundvalp och väntar och viftar glatt på svansen när någon bryr sig. Jag kräver inget. När man inget kräver blir man ofta överkörd... Och nu när jag sitter här och har fattat det, och inser att flera av dem jag sett som vänner lärt sig att jag inget kräver och att de kan vara mina vänner på sina villkor... så kommer tanken... Vad händer om jag säger att jag också behöver få ta plats i vänskapen? Vad händer om jag plötsligt kräver att få ta tid? Kommer vänskapen fortfarande vara värd något för dem?

Den påföljande insikten är lika jobbig. En vänskap är en relation. Och om jag nu inte ens kan ha en vänskap som bygger på lika villkor för båda inblandade...

Ömsesidigt ogillande

2010-05-11T06:36:00.004+02:00

Jag tror att det är ungefär det förhållandet jag och min mage har till varandra just nu... Nog för att den vanligtvis inte är riktigt som den ska, men vissa dagar är det värre. Just idag tyckte den att jag, efter två timmars sömn, vid klockan fyra på morgonen, skulle vakna av ett ordentligt magknip. För att sedan i panik rusa upp och iväg på muggen och spendera den närmaste timmen med att lösa sudoku. När den väl hade lugnat ned sig hade solen gått upp och fåglarna kvittrade... så inte kunde jag somna om trots att jag verkligen ville återgå till drömmen jag hade innan det brutala uppvaknandet.

Så nu sitter jag här, smått hungrig men inte så pigg på att äta något... trött, men inte tillräckligt trött för att sova... och klockan två ska jag vara inne i stan och fika med en vän. Jag borde verkligen försöka få lite mer sömn än två timmar känns det som. Hungern stör förstås, men vad fanken ska man tordas stoppa i sig utan att riskera att göra samma vända en gång till!? Men iofs... det finns ju en sak som hittills aldrig slagit fel... Ett pepparkorn i kopparpannan... eller snarare tio. Vitpepparkorn ska det vara också. Får se om det lugnar sig.

Hittade en snickers som hungerdämpare. Wohoo... Kändes som det säkraste som fanns att stoppa i sig när jag ögnade igenom kylskåpet. Är lite misstänksam mot den rökta skinkan jag hade på de varma smörgåsarna igår. Förpackningen var iofs inte öppnad och bäst före datum var 21/5... men mjaa... den luktar varken dåligt eller riktigt som skinka borde göra. Något lurt är det.

Nå ja... "Det kunde vart värre" är ett uttryck jag använt mig av mycket på sistone. Det funkar liksom i alla situationer när saker går åt helvete eller bara strular i allmänhet. Så det får gå idag med... Det kunde alltså vart värre. Joy!

Dejtingsajters skräckvälde...

2010-04-28T10:57:00.004+02:00

Ja, jag har under två dagar gett mig i kast med att prova en ny tjänst på internet för oss stackare som är singlar. Inte så mycket för att leta efter min framtida livspartner utan snarare för att se hur de fungerar idag. Har ju sedan en längre tid funnits på Spraydate och sett hur den sidan allt mer har begränsat tillgängligheten för de som inte vill eller kan betala de ganska dyra pengar de kräver för sin tjänst.

Den sajt jag nu registrerade mig på heter e-kontakt.se och jag fyllde i min profil och började titta runt. Testade att skicka flörtar till personer som såg och lät intressanta när man vart in på deras profil och jag har fått detsamma tillbaka. Men att kunna ens säga så mycket som ett egetkomponerat 'hej'... nä, se det går inte för sig utan att dra fram plånkan och pröjsa 279:- för en månad, 183:-/mån för 3 månader, 139:-/mån i 6 månader eller 99:-/mån i ett år. Det finns inte en suck att en person utan jobb som lever på soc kan leta fram de pengarna... Jag kan bara utgå från mig själv eftersom jag för tillfället befinner mig i just den sitsen.

Så, vad försöker man då göra om man är minsta lilla kreativ? Jo... man tänker att något dolt meddelande ska man väl kunna smyga in i presentationstexten som kan få folk att fatta att använd google så hittar ni mig någon annanstans där det inte kostar!? Men det se ni... det går inte alls för sig! Sidan har granskare som läser din profil noggrannt och censurerar allt som kan leda till att man kan hittas utanför sidan. Till och med luddiga saker som 'Den som söker, kan finna... använd fantasin.' blir raderat omgående och man får ett glatt meddelande om att ens profil är godkänd, men inte så som man själv vill att den ska se ut... utan som e-kontakt vill att den ska se ut.

Jag vet inte, man jag blir förbannad på sådant. Visst att jag kan förstå att de opponerar sig om jag skriver att 'hey... jag finns på spraydate också och där kan man i alla fall skriva tre mail om dagen utan att betala och så får man skriva i gästböcker hos folk....' eller om jag skulle skriva att de ska googla på Vinterandens värld och lämna en kommentar till ett blogginlägg där... Men när det är så luddigt att knappt 10% av de som läser ens skulle reagera?

Jag har allt sedan jag började hänga på spraydate ansett att jag tycker det är osmakligt hur företag tycker att det är okej att tjäna pengar på människors ensamhet. Det finns andra tjänster som kan finansiera sitt varande genom annonser, så varför skulle inte dessa sidor kunna fungera på samma sätt? Vad är det med deras sidor som kostar så mycket mer än andras sidor som har ungefär samma funktioner men inom ett annat område?

Owl City - Vanilla Twilight

2010-04-21T21:55:00.002+02:00

Det är dags för en premiär här ikväll... En premiär i att lägga upp en youtube-video på bloggen. Whoohaa... eller något.

Valet av låt är... tja... gjort med eftertanke. Jag saknar... Jag saknar så hjärtat värker ibland. Men även om jag gör det så har jag inte tänkt gå under av det.

Ibland blir det bara inte som man önskar att det skulle bli. Så är det med det...

Nu... Njut!

Nu är snön borta...

2010-04-20T13:16:00.003+02:00

Det känns mest bara jobbigt att våren är här. Kan ju vara för att det har varit en jobbig vår, eller så är det bara att min själ lider när vintern dör och snön ruttnar. Allt som är ute nu är grus och damm och gråa nyanser. Inte ens solen gör att jag blir på riktigt bra humör.

Mitt hopp om att det här skulle bli ett bra år har redan gått i stöpet och det känns som att det enda som skulle kunna rädda det är att jag får tag i ett jobb så att jag kan dränka mig i det och sluta tänka på allt annat. Fast jobbsökandet är lika fruktlöst som det brukar.... Man matar ut ansökningar, försöker på alla sätt (förnuftiga sätt) sticka ut och vara intressant, men allt man får till svar är ett mail med 'vi har mottagit din ansökan' och ett mail med 'vi har valt att gå vidare med andra sökande'.

Känns som hela mitt liv består av dessa två meddelanden just nu... det och askar med pappersnäsdukar från Lidl.

Den lilla rösten i mitt huvud trumpetar ut en ihärdig ström av ett enda ord. 'Värdelös!' Som en hejjarklack som missat poängen med hejjandet.

Men, men... Jag antar det är nu som man sådär klämkäckt ska yttra : "Jamen... det är så bra med motgångar... Det får en att inse att livet inte alltid är så enkelt och får en att njuta desto mer av de tillfällen man mår bra. Och det är ju så karaktärsdanande.... Plus att det verkligen är en sporre till att tänka i nya banor... tänka kreativt..."

My ass... Jag vill gå och lägga mig, dra täcket över huvudet och aldrig kliva upp igen. Det är vad jag vill göra. Åt helvete med världen, åt helvete med kreativitet, åt helvete med folk, åt helvete med känslor, åt helvete med allt... Jag vill skråla ikapp med rösten i huvudet...

VÄÄÄÄRDELÖÖÖÖÖÖÖS......

Jobb, jobb och jobb... och trevliga helger. ^_^

2009-09-27T20:23:00.032+02:00

Söndagkväll med lite nostalgimusik i form av Billy Idols album Idol songs: 11 of the Best från 1988. :) It sure takes you back a couple of years in time. Jag kommer ihåg speciellt en sommar som jag spenderade med två av dåtidens bästa vänner i Surahammar. Hehe... Den här skivan gick ganska mycket i högtalarna då.

Helgen har varit mycket bra. Har varit dels hemma, dels hemma med sällskap och dels ohemma hos sällskap... :) Kändes verkligen motigt att bryta upp och ge sig iväg hemåt på eftermiddagen idag, men i morgon är det dock vardagsverklighet igen och dags att släpa sig upp tio över fem för att göra sig klar för jobbet. Jag får dessutom lön i morgon vilket betyder räkningsbetalande när jag kommer hem på eftermiddagen. Jippi. Tror det mesta av den här månadens lön redan är intecknad pga en del webbhandel som jag pysslat med på sistone. :) Bra grejjer, men de ska ju betalas också.

Bland annat har jag ju uppgraderat min dator lite, vilket kostat några tusen, men hey... jag har en jäkligt bra stationär dator nu som inte låter som en dammsugare när man slår igång den. Det har gjort att jag spenderar mer tid med den nu än med den lilla notebook'en som jag köpte förra året. :) Det jag saknar nu är en vettig laserskrivare och så är min lycka total. ^^ I alla fall på datorfronten.
Förutom det har jag köpt lite musik. Har beställt nya albumet av Diablo Swing Orchestra samt en skiva av Dominic Frasca. Sedan har det blivit sådär... 4 nya böcker. Den senaste som jag beställde idag var Lars Keplers Hypnotisören. Tror att den kan vara riktigt bra.

Så är det med livet just nu... Riktigt jäkla bra det vill säga...

Utvärdering av ZoneAlarm

2009-03-12T11:45:00.015+01:00

Mitt i allt som händer i livet just nu har jag sedan en tid tillbaka fått äran, genom en kontakt på Mjukvara.se, att utvärdera programmet ZoneAlarm. Progammet som fungerar som både brandvägg och antivirusprogram. Nu finns det ju iofs många program som gör det men anledningen till att jag fastnade för det, för många år sedan redan, är att man kan ladda ned en version av brandväggen gratis. Den version jag har nu är dock den fulla versionen med all included och jag gillar den. Mjukvara.se har på sin sida en presentation av programmet med länkar till tillverkare, screenshots och en video av hur programmet fungerar. Helt klart värt ett besök!

När det kommer till själva programmet har det, när man installerar, det smidiga valet att det under en 30-dagarsperiod 'lär' sig de vanor man har utemot nätet. Man får konstant frågor om vad man vill blockera och vad man vill tillåta, vilket det sedan använder sig av då de 30 dagarna passerat. Efter det kan man själv gå in och ställa in programmens åtkomst till internet manuellt, om man nu godkänt något man känner inte ska ha tillgång.
Problemet för mig när det gäller detta är att jag har för dålig koll på programmen i sig som jag ger tillåtelse till, eller nekar tillgång. Det är också ett antal processer som frågar om tillgång och jag har inte en susning om vad de egentligen gör eller vilken relevans de har för säkerheten på min dator. Problemet med det är min egen lathet eftersom jag inte lägger tid på att googla det och ta reda på vad jag egentligen släpper ut eller låter komma in. Så min lathet skulle vilja ha en förklaring på vad jag egentligen nekar eller godkänner. Å andra sidan kan jag inte minnas att någon annan brandvägg jag haft installerad haft den servicen heller.
Då jag köpte min notebook för ett antal månader sedan fanns i den det medföljande programmet McAffee (som jag inte kommer länka till utan låter er leta själva om ni nu envisas med att vilja ha det) vilket till 90% av tiden var ett stort irritationsmoment. Datorn blev seg och uppstarten tog alldeles för lång tid för att jag skulle tycka att det var okej. Jag har även varit med om att det 'slöat ned' datorer så till den milda grad att användarna håller på att få en smärre nervkollaps. ZoneAlarm gör inte detta utan startar upp med samma hastighet som den övriga datorn har för att sedan ligga i bakgrunden och göra sitt jobb. Jag gillar det. Uppdateringarna kan ställas in antingen till att man gör dem manuellt eller att den sköter det hela på egen hand. Jag är lat (tror jag sagt det) och låter den sköta det själv. Däremot hör man ganska tydligt på processorn när den sätter igång och ibland känns det som den uppdaterar hela tiden. Visst kan man lätt bli 'Men ååååh.... håller den på att uppdatera nu igen??' men om man tänker efter lite så innebär det att tillverkarna av programmet jobbar häcken av sig för att se till att användarna hela tiden har ett program som klarar av alla nya hot som dyker upp på nätet. Så egentligen borde man snarare säga 'Åh fasen, har de hittat något nytt att skydda mot!?'.

Prismässigt då? Om man tittar på ZoneAlarms svenska sida har de en prisjämförelse där över de vanligast använda säkerhetsprogrammen i Sverige och jag tycker den talar ganska mycket för sig själv. Det är ett prisvärt program och man får mycket för pengarna.

Sammanfattningsvis då... För mig funkar ZA kanonbra. Det är smidigt, effektivt, snabbt och billigt. Det funkar perfekt med min nya trådlösa router dessutom. ^^

Skulle jag komma på något som jag glömt i detta inlägg, så kommer det i ett annat. :)

Inför 2009

2008-12-28T12:38:00.005+01:00

Nu är det snart nytt år igen. Jag har inte hunnit med riktigt det här året, som vanligt, utan känner mig lika överraskad som jag gör varje nyår. 'Förbannat... nu blir jag snart ett år äldre och har inte hunnit bli miljonär i år heller... Vad gör jag för fel?' Visst... jag vet att det skulle underlätta om jag spenderade alla mina pengar på att köpa lotter eller spela på lotto, trav, tipset eller något... eller för den delen tog och gjorde mig av med mitt samvete och min rättskänsla och myglade mig in som skrupelfri företagsledare någonstans, med en miljon-fallskärm. Men jag tror inte jag någonsin kommer att lyckas bli så rutten.

Har som några vet spenderat hösten med att jobba, vilket har gjort att tiden runnit ur händerna snabbare än någonsin. Men det har också gjort att jag kunnat investera pengar i min första bärbara dator samt en ny digitalkamera. Sedan har jag lyckats uppdatera min garderob lite och äntligen, efter år och åter år, köpt ett överkast till sängen. Små saker kanske, men ack så värdefulla.

Har också varit till Skottland och varit med på min brors bröllop. Vi bodde på ett ställe som heter Orroland lodge och det var så vackert där. Jag fotograferade en hel del medan vi var där, men insåg vid hemkomsten att jag har fem bilder med människor på. Tre på brudparet och två på min far. Resten är natur, natur, hav, hav, hav och lite får... Tror mina prioriteringar på dokumentation är aningen avvikande. Jag borde så klart fotograferat mer av alla som var där, men det blev som inte så. Turligt nog har ju fler än jag fotograferat, så det finns bilder på alla nya släktingar.

Julen har jag spenderat hemma hos mina föräldrar igen och ätit massor med mat, druckit whiskey, rökt som en borstbindare och ätit choklad så till den grad att magen har hatat mig för all laktos jag proppat i den. Maten i sig har som tur är varit laktosfri, så jag har ändå klarat mig hyfsat på den fronten ändå, men istället har jag nog ätit vad jag normalt konsumerar på ett år i köttväg och nu på bara ett fåtal dagar. :) Julmat är så förbenat gott!

Nyår är på g... tre dagar kvar på 2008 och sedan ett nytt oanvänt 2009 att påbörja. Undrar hur det kommer bli... vad som kommer att hända... Jag vet i alla fall att det kommer med överraskningar... det gör alla nya år, på ett eller annat sätt.

Så... sen god jul till er, gott nytt år och god fortsättning!

Mardrömmar i färg

2008-09-08T09:30:00.003+02:00

Nu har jag inga undanflykter. Jag kan faktiskt blogga på jobbet… sådär mellan varven när det är lite lugnare i produktionen. Jag kan inte logga in på gmail, men blogger är inga problem. Undrar hur de tänker i sin ’blockera sidor’-policy? Fast jag klagar inte. :)

Helgen har varit av den vanliga lugna sorten och jag har inte gjort många knop alls. Riktigt skönt. Tog ut Rutan på en promenad i lördags och naturligtvis började det regna fem minuter efter att vi kommit ut, men jag kurade bara under grangrenar och lät henne tassa runt tills hon lessnade. Det tog inte så lång stund innan hon insåg att hon inte skulle bli torrare av att fortsätta streta runt i skogen. Så hon styrde själv, med bestämda tassar, stegen hemåt. Resten av helgen har det i stort sett bara regnat, så vi har inte vart ut mer än så. Hon är lite missnöjd över det, men håller god min ändå.

Förra veckan på jobbet var sådär. Fick in ett jobb som bara inte ville sig, hur jag än försökte, och slutade med att jag hatade det och ville kasta allt i soptunnan och deleta filerna från datorn, samt helst låtsas som att jag aldrig någonsin hört talas om det. Tyvärr gick det inte utan jag fick in omslaget från tryckeri istället och gjorde en testkörning efter ett par timmar. I helvete att det ville sig. Kopiatorn drog med sig trycksvärta från framsidan och satte spår på baksidan. Jag ville bara gråta och sedan sa jag att jag inte tänkte producera häftena förrän på måndagen, dvs idag.

Hela helgen har jag drömt om dessa förbaskade häften och deras färgomslag som jävlas. Drömmarna har bestått av panik över att det blir fel och desperation över att försöka förklara att jag gör precis det jag ska och att det ändå inte blir som det ska. Morgonen idag började med magont och när jag kom hit kände jag att jag ville vända och gå hem... eller det gjorde jag iofs redan halvvägs till bussen.

Det första jag gjorde när jag kom in i rummet här var i alla fall att plocka fram omslagen direkt, sätta fingret mot trycket och dra utefter det. Sedan tittade jag på fingertoppen och kände att hela jag slappnade av. Det färgade inte av sig längre. La i omslagen i kopiatorn och körde ett testtryck och inte ett spår på baksidorna. Så nu går det första jobbet med färgomslag för fullt här. Hoppas omslagen räcker för att täcka dem som fick färgspår på baksidan i fredags. Samt 6st extra exemplar för arkivering. Annars får jag försöka smita med dem som jag tryckte i fredags ändå på något vis, även om jag helst inte gör det. Jag vill som leverera perfektion, inte halvdant.

Nå ja... om man skulle hämta sig en kopp kaffe.

Intern röra

2008-08-24T21:02:00.005+02:00

Det är ett bra tag sedan jag skrev här. Som vanligt skulle man kunna säga, men det har också (som vanligt) goda skäl. Jag började jobba den elfte denna månad och har vart väldigt trött när jag kommit hem om kvällarna. Det har inte vart mycket energi för att göra något direkt mer än att försöka äta och sedan pyssla om Rutan, som inte alls gillar att vara helt ensam om dagarna. Jag förstår henne. Förr hade hon ju Melker som sällskap, men... ja... han är ju inte kvar. Det gör mig ont att se att hon mår så dåligt av alltsammans. Tanken på att skaffa en ny katt finns, men eftersom den ekonomiska situationen är som den är så vill jag inte göra det riktigt ännu heller. Har försökt kompensera henne genom att gå ut i skogen och gå med henne när jag kommer hem, men det gör ju bara att hon mår ännu sämre och bara sitter vid dörren så fort jag är hemma. Hur man än gör blir det fel.

Jobbet jag har är tyvärr också fel. Jag vill egentligen inte alls jobba där, men har inte så mycket annat val. Jag trivs till 95% men den person som utgör de sista 5 procenten gör att jag har ont i magen just nu och vill egentligen inte alls gå dit i morgon, eller någon annan dag heller.

Har vart på en intervju dock, för ett jobb jag verkligen vill ha och som skulle få mig att ge allt och lite till. Arbetsplatsen är belägen i Örnsköldsvik och vi var fem som blev utvalda till första intervjuomgången. Nu ska de göra ett andra urval och kalla till nya intervjuer. Jag hoppas så jag mår illa på att jag kommer med till andra urtagningen och att jag sedan visar mig vara den person de vill ha. Företaget är så fränt och Ö-vik... jag skulle lätt kunna bo där ett bra tag. Dessutom... vad som helst för att komma ifrån det jobb jag har nu.

Sedan är jag fortfarande ledsen över att jag inte fick träffa personen jag helst av allt vill träffa. Jag ville så mycket och när det sedan inte blev av, och inte verkar bli av inom någon nära framtid heller, så... fan... Men jag tänker fortsätta vänta, för när det gäller denna person så varken vill eller tänker jag ge upp... Inte så länge han inte säger åt mig att göra det, vilket jag hoppas att ha inte kommer att göra förrän vi verkligen har träffats om det nu skulle behövas då.

Men... det är rätt mycket som hänger i luften just nu och jag gillar att ha saker placerat på fast mark... där det är påtagligt och konkret. Det är inte lätt alla gånger att vara sådan att man vill ha kontroll över situationen, speciellt inte när det inte finns en möjlighet att ha det.

Värmeslag

2008-08-01T00:10:00.003+02:00

Det är för varmt. Jag pallar inte riktigt sådan här värme och kroppen blir som underlig. Jag har kommit på mig själv med att längtansfullt drömma om ett tiotal minusgrader, knarrande snö och den där ymniga typen av snöfall som liksom dämpar alla ljud och virar in världen i tystnad. Längtar efter det.
Som det är nu blir jag stillasittande, eller liggandes i en hög på sängen sovandes...

Förutom det olidliga vädret så har en sak jag längtat efter och sett fram emot gått om intet. Eller inte riktigt om intet, men det har blivit förskjutet. Skulle träffat en person nu i augusti var det tänkt, något jag verkligen var glad över och har väntat länge på. Men på grund av saker man inte kan råda över riktigt så blir det nu inte så, Det gör det inte mindre trist iofs...
Hoppas att det inte kommer dröja jättelänge tills det blir möjlighet att försöka träffas igen.

Kvällen har spenderats väldigt stillsamt i alla fall. Har sett House of wax utan att ha ljud på, vilket gjorde den till en rätt platt film. Men det var roligt att Paris Hilton fick en träpåle genom skallen. Hehe... Nu är det Sherlock Holmes och efter det är det nog helt säkert sovdags. Är trött igen...

Dagens överraskning

2008-07-23T11:09:00.003+02:00

Jag köpte blåbärssoppa för ett tag sedan efter ett tips om att ljummen sådan är bra att lugna en orolig mage. Köpte två olika tetror, en från ica's eget sortiment och en från Ekströms. Tänkte att jag kunde prova lite olika för att se smakmässigt. Började med ica's egna och den var helt okej. Idag tänkte jag att jag skulle prova den från Ekströms. Blåbärssoppa my ass. Jag har köpt en tetra med blåbärskräm och hur jag än läst på den vad det är har jag sett SOPPA. Ni kan ju gissa minen när jag skulle försöka hälla upp det i en kopp för att värma i micron. 'Hmm... undrar om jag skulle skakat den först... näe, det står inget om det på tetran... underligt.... *försöka hälla* ...vad ända in i... *klämma på tetran* ...vad har hänt med soppan?? *läsa på tetran* ...blåbärskräm... kräm?? jag köpte ju soppa!?' Uppenbarligen köpte jag inte alls soppa. Vissa dagar känner man sig som handen i pannan och ett ljudligt 'doooh'...

Vi är inte så betydelsefulla

2008-07-19T00:07:00.006+02:00

...egentligen.

Har sett på Monty Python's Meaning of life ikväll och det är en mycket bra och rolig film. Men väcker även lite eftertanke i den galna och dråpliga humorn.

Så ta en stund och lyssna på Galaxy song, sjung med och passa samtidigt på att njuta av den mästerligt kreerade humor som denna konstellation av briljanta komiker och tänkare satt samman. :)

Just remember that you're standing on a planet that's evolving
And revolving at nine hundred miles an hour,
That's orbiting at nineteen miles a second, so it's reckoned,
A sun that is the source of all our power.
The sun and you and me and all the stars that we can see
Are moving at a million miles a day
In an outer spiral arm, at forty thousand miles an hour,
Of the galaxy we call the 'Milky Way'.

Our galaxy itself contains a hundred billion stars.
It's a hundred thousand light years side to side.
It bulges in the middle, sixteen thousand light years thick,
But out by us, it's just three thousand light years wide.
We're thirty thousand light years from galactic central point.
We go 'round every two hundred million years,
And our galaxy is only one of millions of billions
In this amazing and expanding universe.

The universe itself keeps on expanding and expanding
In all of the directions it can whizz
As fast as it can go, at the speed of light, you know,
Twelve million miles a minute, and that's the fastest speed there is.
So remember, when you're feeling very small and insecure,
How amazingly unlikely is your birth,
And pray that there's intelligent life somewhere up in space,
'Cause there's bugger all down here on Earth.

Övervakningssamhället

2008-07-14T15:39:00.005+02:00

Jag kan inte påstå att jag följer debatten om FRA-lagen dagligen, det känns som att det vore ett ganska stort projekt eftersom det sägs ganska mycket om den. Idag har jag däremot sett en del artiklar som jag fann lite underhållande. Dels det att tre föredetta fp-ledare tycker att regeringen borde backa i frågan om FRA-lagen. De avslutar den debattartikel de skrivit med att 'uppmana regeringen att lyssna på svenska folkets kritik och välgrundade argument' som det står på svt's hemsida. Undrar om regeringen kommer att lyssna på det rådet eller om de kommer fortsätta gå på i ullstrumporna. Det verkar ju som att fp i alla fall är lite känsliga för den kritik som kommer från de som betalar deras löner... dvs folket. Att sedan generaldirektören för FRA tjurar över att 'debatten har varit orättvis' gör det hela lite roligare. Vilka är det som har sämst förmåga att kommunicera ett budskap, regeringen eller FRA?

Vidare fick jag mig en liten tankeställare när jag snubblade över en blogpost skriven av Anders Gardebring strax efter att FRA-lagen röstades igenom. Denna post fick mig att skriva ihop ett brev för att få mitt dna-prov i PKU-registret destruerat. Om det så bara finns en tanke från regeringen att göra detta register tillgängligt för andra ändamål än vad som var avsikten från början så tänker inte jag låta mitt prov finnas kvar där. Jag skulle också vilja uppmana andra som fortfarande värnar sin personliga integritet i någon mån, och är födda 1975 eller senare, att göra detsamma. Innan det är för sent...

Sommarkyla

2008-07-10T11:15:00.003+02:00

Det är underligt hur mycket man kan frysa när det är sommar och varmt ute. Just nu sitter jag med tre sockor, långkalsonger, långärmad tröja och ylletröja, sjal virad om halsen, en filt svept om benen och en fleecemorgonrock. Det är den 10 juli, 25 grader varmt ute och jag fryser trots allt jag har på mig. Fingertopparna är kalla, jag känner mig kall om axlarna och om lår och knän. Det finns en hel del som talar emot att det är helt normalt att frysa under de omständigheterna. Samtidigt jävlas magen på det viset som jag minns att den gjorde då jag hade på väg till magkatarr, vilket i sin tur gör att jag inte riktigt känner för att äta, inte får energi, blir trött.... = frusen.
Men jag har följt tipset om blåbärssoppa och en kopp ljummen sådan gjorde att det inte värker lika illa. Det är positivt. Funderar på att rota fram nyponsoppepulvret och testa om det också är lika lugnande på magen. Fast det blir lite senare.

Mordspäckad tisdag

2008-07-01T20:45:00.003+02:00

Sitter och väntar på att veckans avsnitt av Morden i Midsomer ska börja. Samtidigt lyssnar jag på ett album med Kaki King, denna artist som jag snubblade över för ett par år sedan och sedan glömde bort... Hur jag kunde glömma hennes gitarrspelande är obegripligt, men jag hade den stora lyckan att påminnas om det när jag igår såg filmen August Rush. Kan säga såhär... har ni inget att göra en kväll så rekommenderar jag att se denna underbara feel-good-film. Jag började se den utan att egentligen ha några förväntningar, men när jag väl börjat titta var jag uppslukad av den och då jag sett den klart så satt jag i säkert en timme till och bara hoppade fram och tillbaka mellan olika scener i den som var riktigt, riktigt bra. Sedan såg jag en annan film också, Shutter. Helt okej rysare... nå.. nu är det tv-dags. ^^

Jobbsökande

2008-06-16T23:36:00.003+02:00

Vad är det nu som hållt mig ifrån att uppdatera här under så lång tid. Tjaa... Till att börja med ett projekt på sista delkursen. Eller två projekt. Det gick dock ganska bra och tiden som lades ned på det gjorde väl sitt till. Hade iofs gärna haft en vecka till, då hade vi kanske lyckats komma över gränsen till VG. Nu blev det ett G, som låg väldigt nära VG. Men vad gör det för skillnad? Det är bara ett G. Nu får jag G på hela jävla kursen. Nejdå, jag är inte alls besviken. Skit.

I alla fall har jag nu lämnat in min ansökan om examen och den kommer att dyka upp inom ett par, tre veckor. Det känns bra, jättebra... och konstigt. Tomt på något vis. Visst, får jag inte tag i ett fast jobb nu under sommaren och hösten kommer jag ju att läsa en kurs till, men jag hoppas så mycket på ett jobb... och en inkomst. Att kunna andas ekonomiskt, betala skulder och kanske kunna köpa mig några småsaker då och då. Läääängtar!

För tillfället är ju ekonomin skit och jag har för första gången sökt vad de idag kallar 'försörjningsstöd'. Kan ju säga att det inte spelar någon roll vad de kallar det, jag tycker ändå det känns som ett misslyckande att inte klara ekonomin själv. Hur som helst går jag på ett aktivitetscentra nu i några veckor, men andra dagen när vi hade enskilda samtal så bad jag att få jobba hemifrån så mycket som möjligt och bara komma in de dagar när det är föreläsningar och rapportera in vad jag gjort. Mest för att jag sökt jobb under en tid och inte behöver större hjälp med hur en dator fungerar eller liknande. Jag är så glad att jag inte behöver spendera dagarna mellan 9-15.30 där. Om inget annat hade jag vart apatisk när jag slutade där sedan.

Midsommar är det till helgen också. Känner inte direkt för att fira den, men som det ser ut ska jag åka till mina föräldrar.

Nåja... nu ska jag se klart Sliding doors och sedan ska jag sova. Föreläsning i morgon. Yay..

Juni

2008-06-01T10:39:00.003+02:00

Det är redan juni. Kan som inte riktigt fatta att vi redan är nästan halvvägs in i 2008 och det känns som jag inte hunnit något vettigt alls. Vet att det inte är sant iofs, eftersom jag gjort en jäkla massa sedan i januari, men det känns som ett tomrum ändå. Det ekar. Haallååå.... lååå... låå.... lå..... å... Borde känna mig stressad över att jag inte fått tag i ett sommarjobb eller jobb ännu, men av någon anledning känner jag ingenting över det heller. Eller... jag känner mig mest ledsen över det, inte arg för att jag vet att hela arbetsmarknaden bygger på vilka kontakter man har, eller stressad för att jag har 370:- kvar och ingen inkomst. Bara ledsen.

Har haft min mamma på besök i helgen och hon har fyllt mitt kylskåp med diverse mat för att jag ska klara mig månaden ut. Kan som inte säga hur glad jag är för det, samtidigt som det känns skit att behöva få hjälp från sina föräldrar när man är 33 år gammal. Det gör mig också ledsen. Men jag skickade en dataskärm med mamma hem så att pappa skulle få den och den var välkommen. Kändes bra att kunna ge något tillbaka för det man fått i alla fall.

Förutom det. Hmm... Kursen slutar på torsdag och från och med måndagen veckan efter hänger jag helt i luften gällande sysselsättning, för resten av året, och tack vare vår fina regering har jag inget skyddsnät genom a-kassan längre. Så... det blir till att anmäla sig arbetslös, hälsa på socialen och fortsätta jobbsökandet. Bara hoppas det ger utdelning snart. Det jävliga är att det tar så emot att ta hjälp genom socialen, har aldrig gjort det och hoppades att aldrig behöva göra det... Fan ta det här jävla landet.

Förkylningshelv...

2008-05-21T23:03:00.007+02:00

Det började med att jag kände mig hängig i fredags, till feber och hosta under helgen, kliande lungor i måndags, hosta grönt slem och snorigt i tisdags och tillbaka till helveteshosta och huvudvärk idag... Det enda positiva har vart rösten jag haft. Jag har verkligen gillat den... Kan man inte få ha den mörka förkylningshesa rösten utan förkylningen?

Är ett antal veckor in i projektarbetet nu och det känns helt okej. Jag klarar faktiskt av att kompromissa utan att känna mig som ett åskmoln. Det känns bra, även om jag fortfarande tycker mycket bra om att jobba ensam. Vi har ju den enskilda uppgiften också så den gör ju att jag får göra det med, plus att jag än en gång försöker komma mig för att underhålla min egen sida. Det går bättre och bättre, plus att hela css-programmeringen gör det bra mycket enklare än så som jag jobbat tidigare. Jag måste verkligen skaffa mig en bok om css-programmering. Känns som att det skulle underlätta, plus då att jag verkligen gillar böcker.
Har jag förresten sagt att jag kunnat skaffa bokhyllor? ^^ och att vardagsrummet inte längre ser ut som en lagerlokal. Ska se om jag inte kan fixa en bild på det... men det blir inte nu. Det blir sedan.

Tjipp.

Trött... övertrött...

2008-05-10T23:19:00.003+02:00

Jag börjar ana att jag gått över gränsen gällande tröttheten just nu.

Vaknade 6.20 av att jag storgrät och kunde känna en pälsbeklädd, liten, fyrtassad kropp i famnen... Melker... Men näe, det var bara ännu en grym dröm som min hjärna trollat fram och då jag väl insett att jag bara drömt var det för sent att försöka somna om. Halv sju satt jag vid datorn och blev tröstad. Det var ganska skönt att bli det även om det då var bara text och inga riktiga kramar. Sedan fick jag ta en dust med min ovilja att gråta så att någon ser mig. (Via cam det vill säga.) Försökte som bita ihop först, men det gick ju åt helvete rent ut sagt. Man behöver nog visa för någon att man är ledsen ibland och dessutom få höra att det inte är fel att vara det... Det fick jag idag. Sedan har jag spenderat större delen av dagen vid datorn, med bästa tänkbara sällskap. Ett sällskap jag mer än gärna kunde tänka mig att ha irl i stället för online. ^^

Ännu en vecka har gått

2008-04-26T14:50:00.006+02:00

Känns som att tiden bara försvinner från mig utan att jag egentligen hinner göra något vettigt av den just nu. Har funderat lite senaste veckorna nu vad jag egentligen vill göra med mitt liv och vad det finns för alternativ för att kunna kombinera arbete och fritid utan att ta livet av sig på kuppen. Jag har ju hittat det jag vill göra, det jag trivs att jobba med... men att jobba med det så intensivt att man inte hinner med att reflektera över det man gör eller se det roliga i det... Vad är då vitsen med det? En sak är jag då glad över och det är beslutet att inte skaffa barn. Hade aldrig orkat med att ha det uppepå allt annat som ska hinnas med och vad skulle man ha för fritid själv om man hade det? Ingen alls. Jag är för mån om min egen tid för att ens fundera på att stoppa in något sådant i den.

Veckan har vart hektisk och naturligtvis lyckades jag vara dålig i onsdags och jobbade hemifrån, samt fick ge mig 10.20 i går för att jag hade sådan migrän att jag inte såg klart. Fick ringa mamma och be henne hämta mig och var hemma och i säng vid lunch. Värken var så ihärdig att det tog mig fyra timmar och en tur iväg ut för att spy galla innan jag kunde somna över huvud taget. Vaknade vid kvart i nio på kvällen och gick ned och åt lite och sedan upp och la mig igen. Sov till åtta i morse. Är fortfarande seg och mosig och känner en svag huvudvärk som inte riktigt vill bryta ut... den skulle bara tordas. Annars har jag spenderat större delen av veckan med att översätta dels engelsk teknisk text samt engelsk ekonomisk text. Har också skrivit två texter från intervjuer jag gjort för interntidning och internwebb. Börjar vara hög tid att fixa till mitt projekt nu också. Ska redovisa det på onsdag är det tänkt.

I torsdags kväll var jag och lyssnade på Hallstahammars träblåsarensemble. Man kunde lätt ha trott att det var ett PRO-möte och att det hölls i missionskyrkans lokal gjorde ju inte saken bättre. Hade jag vart 65 och frikyrklig hade jag smält in utan problem. Nu är jag ju varken eller och fick en idé när jag satt där, som jag delade med mig till min mor och hennes väninna. Att om någon fick för sig att prata med mig skulle jag bara stillsamt säga att jag var från Fonus, det borde göra susen. Jag var nämligen iklädd svarta byxor och svart kavaj med en grå polotröja under. Men jag fick vara ifred hela konserten, de anade nog att jag kunde vara från Fonus alldeles av sig själva. Eller så är det så att om folk här inte känner igen en, så skulle de inte ta i en med tång ens. Hur som helst var det en helt suverän spelning vi fick höra med mycket jazzlåtar, men även vissa klassiska toner och naturligtvis då även ett potpurri av Thore Skogman-visor.

Nåja... över lag har det nog varit en bra vecka i alla fall. Torsdagen var roligast och även längst iom att jag gick upp fem på morgonen och började jobba sju. Sedan hem vid fyra, snabbt äta och iväg igen vid kvart i sex för konserten.

När det gäller Melker börjar jag så sakterliga komma överens med tanken på att jag aldrig kommer att få hålla i honom igen, men jag tänker ständigt på honom och saknar honom. Rut har blivit mer sällskaplig sedan han dog också och är väldigt knäig och gosig. Inte så underligt skulle jag vilja påstå eftersom hon nu inte har något sällskap under dagarna alls. Hon som verkligen tyckte om att ha Melker omkring sig och som älskade att retas med honom. Hon har inte något sådant kvar nu hon heller. Två självständiga damer som hållts samman av en fyrtassad tramsig lufs... och nu ska hon och jag klara oss själva.

Snart fredag

2008-04-17T19:40:00.005+02:00

I morgon är det fredag och då är den tredje veckan av praktiken över. Tiden går så fort att jag inte hinner med riktigt. I förra veckan var det en hel del saker inför inlämningen av deras interntidning och jag hade några saker jag skrivit med där, sedan fick jag en uppgift att göra en leverans efter jobbet på saker som skulle vara klara till sthlms-eventet som var denna vecka. Den leveransen slutade med att jag fick med mig en jättefin kalender med naturbilder samt en bok med foto och text av samma fotograf. Han är en man jag dessutom beundrar just på grund av att han är så duktig fotograf. Den jag talar om är Anders Geidemark, som bor inte långt ifrån där jag vuxit upp. Har dessutom gått i skolan med hans brorson. ^^ Fick välja en av hans två böcker och fastnade direkt för den med titeln ALLEN - Bilder av ljus och mörk ensamhet. Undrade på vägen hem varför jag så instinktivt valde just den boken, men när jag sedan läste den kände jag så mycket igen mig i vissa delar av den.

Hur som helst var det helg sedan och jag skulle åka till Örebro för att hämta en svart kavaj som jag skulle kunna ha på måndagen. Allt gick bra med lördagsresan till Örebro och jag fick allt jag skulle gjort där uträttat. När jag kom hem insåg min mor att det jag skulle hämtat med mig från Örebro, dvs. kavajen, hängde kvar i Örebro. Så söndagen fick delvis gå till att åka till Hälla för att skaffa en svart kavaj. Jag kom hem med två. :)

Nu i måndags var jag och jobbade hela dagen i Stockholm på tekniska muséet då de hade ett event där. Upp 6.00, taxi från Västerås till Stocholm vid åtta och sedan jobba konstant fram till åtta på kvällen. Då fick vi sätta oss till bords och avnjuta en trerätters middag och lyssna på musik till det. Vid elvatiden på kvällen gick bussen hem och vid två ramlade jag bokstavligen i säng och somnade. Dagen efter var jag trött men samtidigt fylld av energi. Tisdag och onsdag gick åt till benchmarking samt att ordna upp ett skyltproblem i en utställning, samt en hel del annat smått och gott. Idag har det vart sista biten av problemet med skyltarna, som nu är löst, och sedan har jag varit på invigningen av ett vernisage på CuLTUREN i Västerås. Det är utställningen Bindefelds bästa brev (som Posten är inblandad i) som öppnar 'på riktigt' i morgon. Det var först en god lunch och sedan lyssnade vi på Ola från The Fan Club och sedan Michael Bindefeld som berättade om sitt jobb som festfixare. Mycket intressant och man fick en lite annorlunda bild av honom som person. Med sig därifrån fick man också hans bok FEST - om svar anhålles och jag såg till att få den signerad. När han frågade om förnamnet kom samma reaktion som jag börjat stöta på en del på sistone. 'Heter du verkligen det i förnamn?' Men han tyckte det var ovanligt och vackert. Det är bara att vara glad att namnbytet har rätt effekt. :)

Och... i morgon är det fredag... igen... Jag hinner inte med.

Ny vecka, nya tag

2008-04-06T21:51:00.003+02:00

Det har vart en vecka som ingen annan denna veckan. Jag har slitits mellan saknad efter Melker, saknad efter en person och att praktiken är väldigt givande och rolig. Det har varit en ambivalent tid minst sagt. Tröttheten har kommit både av sorg och att jag går på högvarv för att visa vad jag går för på praktiken. Har inte haft ork för så mycket mer och knappt alls för att vara social. Till och med mitt engagemang för mina onlinevarande vänner har blivit lidande.
Många av mina gamla vänner som jag inte hört av på länge hörde dock av sig och lämnade sitt deltagande efter att Melker avlivats, vilket värmde oerhört mycket och jag är så glad över det. Men å andra sidan verkar lika många andra dragit öronen åt sig på grund av att jag varit så ledsen och istället för att höra av sig har de bara varit tysta.
En person har ringt mig för att höra så att jag var okej efter det som hänt. Sedan har jag några som står mig nära som jag pratat halvt ihjäl på msn och tjatat om Melker med tills jag själv tyckt synd om dem. Hur som helst ligger det något i det man hör sägas om att det är i de svåra stunderna man märker vilka som står en närmast och ofta är det kanske inte just de personer man tror.

I morgon börjar en ny vecka, en till vecka utan min fyrtassade tramspelle och en vecka till med fullt upp på praktikplatsen.

Melker - hösten 2000 till 28/3-2008

2008-03-30T21:31:00.007+02:00

Älskad... saknad...

Allra käraste vännen min.

Tack för att jag fick ha dig hos mig under den tid som blev. Du kom att bli den allra närmaste vän jag någonsin haft och jag kommer aldrig att glömma dig.

Utan dig är jag halv...

Jag är halv...

2008-03-28T18:10:00.003+01:00

Melker somnade in idag den 28 mars 2008, klockan 16.10. Han blev nästan sju och ett halvt år gammal.

Kontakten med veterinären idag gav inga positiva besked... Fick veta att det som skulle behövas för att göra Melker frisk skulle vara 13000:- plus de 4000:- jag kunde betala just nu. Jag blev kall... Veterinären sa att det som kunde göras var att han fick stanna över helgen och äta specialkost, plus att de skulle spola honom igen och kanske, kanske skulle det göra att han kunde komma hem med mig på måndag och invänta att jag hade pengarna för operation framöver. Men det var inte säkert. Jag gick med på det och efter att samtalet var över kom tårarna... Tårarna som berodde på att jag insåg att jag inte kunde rädda honom. Jag kunde inte ge honom operationen han behövde för att bli bra och sluta ha ont. Jag flydde upp hit, till datorn... till ensamheten för att hulkandes prata med några vänner... för att komma överens med beslutet jag visste att jag var tvungen att ta för Melkers skull, inte för min egen.

Efter en halvtimme ringde jag tillbaka till djursjukhuset och bad att få prata med veterinären, talade om att jag beslutat att avliva honom och att jag var påväg dit.

Väl där fick jag omedelbart komma in och komma till ett rum dit de tog Melker efter en stund. Medan de ordnade allt med betalning satt jag med honom i knät och grät, pappa var med mig och stod efter väggen med tårar i ögonen och väntade med mig. Melker var lite off på grund av att han gick på lugnande, men kände igen mig och tryckte, precis som han brukar, huvudet mot bröstet på mig och höll om mig med ena tassen, kramandes. När allt med betalningen var klart återkom veterinären och förklarade hur det skulle gå till och frågade om jag var redo. Jag kunde bara nicka genom tårarna. Med Melker i knät fick han så den sista sprutan han kom att behöva i sitt liv och han tittade mig rakt i ögonen då han dog. Jag såg hur blicken slocknade och hur hans underkäke långsamt föll ned mot hans bröstkorg... Satt med hans tunga, varma kropp i knät en lång stund och grät och grät. Hans ögon var öppna och jag kände mig som någon som just mördat sin bästa vän. Jag känner mig fortfarande så... Som en mördare.

Jag har mördat min allra bästa vän... för att jag inte hade råd att rädda honom.

Väntan

2008-03-28T10:52:00.004+01:00

Vaknade nio... Precis som igår. Skillnaden var att jag inte ville gå upp idag, mest för att jag vet... jag känner det inombords... att jag inte kommer att få hem Melker idag heller. Har sovit till nu och telefonen har vart tyst hela tiden.

Är så ledsen inombords... Jag trodde jag var ledsen för en dryg vecka sedan när en person slog undan fötterna på mig, men jag kan säga nu att det den personen gjort är ganska patetiskt och inget att vara ledsen över. Melker är genuin... helt igenom... han är någon att verkligen vara ledsen över.

Inte idag heller

2008-03-27T23:15:00.004+01:00

Väntade länge på att de skulle höra av sig från djursjukhuset idag, men telefonen var tyst... Vid halv två kunde jag inte vänta längre utan ringde upp dem för att höra vad som händer. Jag fick en kort förklaring och sedan bad de att jag skulle invänta att veterinären hade tid att ringa mig. Så jag väntade... vid straxt efter två kom samtalet och jag fick prata med den veterinär som har huvudansvaret för Melker. Det var inga roliga nyheter jag fick. De hade spolat honom igår, men det blev inte bättre, de har sövt och spolat igen idag, men han har fortfarande problem att kissa för att det är så mycket segment i urinblåsan på honom. Han nämnde att det troligen kommer att bli en operation i morgon om inte ultraljudet visar någon förbättring.

Jag frågade om kostnadsläget... Jag förklarade att jag inte har mer än 4000:- att betala på stående fot, men förklarade min situation och frågade om det kunde gå att göra en avbetalningsplan om kostnaderna stiger över det. Han sa att de normalt inte gör så. Jag förstår det, men förklarade att jag så mycket vill att Melker blir bra, men jag har inte mer just nu. Han sa att det nog skulle gå att lösa. Sedan sa han att jag troligen skulle bli uppringd en gång till senare under eftermiddagen innan klockan sex. Det kom ett samtal till där en annan veterinär ringde mig och förklarade det senaste, det var inga bättre nyheter då heller. Hon förklarade dock vad det var för operation. Jag läste om den i tisdags och hoppades att det inte skulle bli nödvändigt för Melker, men troligen är det enda utvägen för honom.

Operationen är en så kallad penisamputation. Det innebär att iom att urinröret i den yttersta delen av penisen på en hankatt är så trång så tar man bort den och gör som en fistel (tror jag var uttrycket hon använde). Detta gör att urinröret upp till blåsan blir kortare och öppningen blir större, vilket gör att sedimenten får svårare att täppa till öppningen. Jag frågade om det kunde orsaka några problem för Melker sedan i efterhand och svaret blev att det kan bli så att fisteln växter igen efter en tid, men normalt sett blir det inga komplikationer. Jag tog även upp med denna veterinär om hur det ser ut för mig betalningsmässigt och hon svarade att det skulle gå att lägga upp en avbetalningsplan för mig för det som skjuter över 4000:-.

I nuläget ligger notan på 6000:-, slutnotan, inklusive operation, kommer vara på dryga 12000:-. Än en gång... Jag är så glad över att jag försäkrade honom. Har svårt att ta mig tillbaka till tankegångarna jag hade i tisdags när jag kände mig beklämd över att det kanske skulle gå på mellan 1500-2000:-. Hur jag ska lösa det som skjuter ut över de pengar jag har i nuläget vet jag inte, jag vet bara att jag måste.

Tom natt

2008-03-27T10:03:00.003+01:00

Det har varit så tomt utan Melker inatt... som alltid annars brukar trampa på mig eller ligga bredvid mig. Rutan vill som inte veta av mig riktigt heller... Hon går undan när jag försöker ta i henne och vill inte alls, som hon annars gör, komma och gosa. Inte har jag hört någon från veterinären heller. :(

Akut läge

2008-03-26T23:11:00.003+01:00

Det har varit några dagars oro över en fyrtassad liten vän nu. Det började egentligen för 3-4 veckor sedan då jag hittade Melker sittandes i kattlådan utan att göra något alls. Han bara satt där och kissade inte eller något, utan efter en stund gick han ur och gick därifrån. Jag blev fundersam och kom ihåg någon som sagt att torrfoder kan orsaka problem med urinering hos katter, så jag tog av dem torrfodret och han blev bättre. Tänkte inte mer på det eftersom han kissade som han skulle igen.

Sedan i förrgår började det igen... han hade problem och var bara sittandes på lådan vid något tillfälle, men kissade lite senare. Däremot tvättade han sig länge efteråt och smått hela tiden. Men nu började oron gnaga och jag började surfa lite för att se vad som kunde orsaka symptomen. Det var ingen rolig läsning och jag blev bara mer orolig efteråt. Det slutade med att jag igår ringde Regiondjursjukhuset i Strömsholm för att höra efter vad de tyckte att jag skulle göra. Hon jag pratade med tyckte jag skulle komma in med honom för en undersökning. Min följande fråga blev: Vad kostar det? Svaret: Säg mellan 1500 och 2000 kronor. Jag hickade till och bad att få återkomma. Satt bara och stirrade en lång stund och tänkte i panik att jag inte hade pengar till det. Ringde försäkringsbolaget och frågade en massa. Stirrade lite till och tänkte att jag inte hade råd. Sedan hörde jag Melker efter ett lådbesök och han satt och morrade då han tvättade sig ren. Tog upp honom och tittade hur det såg ut och visst läckte han smått hela tiden. Tog en tops och duttade på vätskan och topsen blev rosa. Då var det inte längre frågan om jag hade råd eller inte utan jag ringde och beställde en tid till fredagen då jag skulle åka upp till mina föräldrar. Fick order om att hålla järnkoll på honom och blev han sämre var jag tvungen att komma akut.

Efter det började ett febrilt pusslande med de pengar jag har för att få dem att räcka till hyran och räkningarna plus veterinärbesök, samtidigt som jag höll koll på Melker för att se hur det var med honom. Han blev bara mer och mer stilla ju längre eftermiddagen gick och jag började inse att fredagen var väldigt långt bort. Ringde min mor igen och sa att hon fick hämta mig redan onsdag och att jag skulle ringa och boka om tiden följande morgon. Sedan läste jag mer och mer om det på nätet, såg hur Melker febrilt tvättade och tvättade och tvättade. Framåt läggdags började han även kännas väldigt varm över buken och jag tog temperatur på honom men ingen feber. Bestämde mig för att sova i alla fall och hade Melker på kudden bredvid som vanligt. Kan säga att jag sov lätt och vaknade vid flera tillfällen för att kolla hur det var med honom.

I morse verkade han ganska lugn till att börja med, men jag ringde i alla fall och bokade om tiden hos veterinären. Jag förklarade att jag behövde komma redan idag eller på torsdag och fick en tid torsdagen klochan 9.20. Fem, tio minuter senare hörde jag honom på lådan och gick direkt och tittade. Han bara satt där. Länge. Men kissade inte. När han till slut klev ur lådan och skulle tvätta sig gav han ifrån sig det mest arga morrande jag hört av honom på mycket länge och han morrade varje gång han tvättade. Tog upp och tittade efter hur det såg ut och kunde med en pincett plocka en urinsten ur urinröret på honom. Då var det ganska klart att här kunde inte ens väntas tills på torsdag. På två timmar packade jag ihop allt jag behöver för min praktiktid, både för mig och katterna. Sedan städade jag av lägenheten lite snabbt och inväntade min mor. Vi packade in allt i bilen och åkte. Väl här packade jag ur, drack en kopp kaffe, ringde djursjukhuset och talade om att jag behövde komma in akut och sedan rökte jag och så åkte vi. Väntetiden innan vi fick komma in kändes evighetslång.

Väl inne fick vi en tjej från Kåge som dessutom jobbat med veterinären Melker hade på Djurkliniken i Öjebyn och allt kändes lungt. Hon tittade över honom och tryckte och klämde lite och den svagt rosa 'gröt' som kom ur urinröret på honom fick det att skära i hjärtat på mig. Han måste haft så förbannat svårt att klämma ut minsta droppe, för att inte tala om hur ont det ska ha gjort. De behöll honom där för att göra en spolning och kolla så allt var okej. Runt halv fem ringde han som gjort spolningen och sa att de inte behövt söva honom, men att de skulle göra ett ultraljud i morgon. Eventuellt, beroende på hur det ser ut, kommer de behålla honom ett dygn till. Jag frågade försynt vad det kommer landa på kostnadsmässigt. Mellan fem och åtta tusen. Men just nu bryr jag mig inte att det drar iväg. Jag vill ha tillbaka honom hel och frisk. Jag är också så glad att jag försäkrade honom och haft honom försäkrad de senaste 7 åren. Självrisk 1100:- och sedan 25% av kostnaderna. Det är värt varenda öre.

I morgon får jag veta bättre hur det ser ut för honom.

Trasig

2008-03-23T00:32:00.005+01:00

Jag värker... inifrån och ut... Det känns så i alla fall och jag blir så trött av det. Vad är meningen med det... egentligen?

En vän kom och höll mig sällskap ikväll i alla fall, för att skingra tankarna lite. Jag lagade mat, trots brist på hunger, och åt tre varma smörgåsar... medan L åt de andra sju. Åt mest för sällskaps skull vilket kanske var bra ändå. Tur att det gick åt i alla fall... hade som bara fått kasta det annars. Jaja...

Ska försöka få med Melker och Rutan till sängs nu så jag hinner somna innan jag börjar grubbla för mycket.

Glad påsk...

Håll säften...

2008-03-21T23:33:00.003+01:00

Det blev en lång fredag idag. Lite för lång nästan, trots att jag försökte sova bort större delen av den innan jag gick upp. Det hjälpte inte. Den har segat sig fram och lämnat mig all tid i världen att tänka på allt som jag inte vill tänka på. Till exempel varför jag ibland inte bara kan hålla käften när det händer saker. Varför måste jag öppna truten, alternativt ge mig till att skriva mail, i samma ögonblick jag blir upprörd på något sätt? Det slutar aldrig riktigt bra när jag gör det och jag har bett om ursäkt för just en sådan sak idag. Jag hoppas innerligt att ursäkten blir mottagen. Jag är verkligen ledsen över det jag hävde ur mig, men just då jag skrev hade huvudet exploderat av att jag var upprörd och ledsen. Jag skulle bitit tungan/fingrarna av mig istället.
Jag fattar inte varför jag har blivit såhär, jag som tidigare alltid bitit ihop och inte sagt något. Inte velat säga rakt ut vad jag tycker och tänker... nu kommer det så fort jag öppnar munnen och jag klarar inte ens av att hindra mig själv till att klottra det i ett mail och skicka.
Vem bryr sig liksom... Varför måste jag??

Vad har jag lyckats prestera förutom en ursäkt idag då? Inte mycket faktiskt. Har halvt börjat på sista tentafrågan, men inte riktigt. Jag kom på straxt innan tio ikväll att jag inte ätit på hela dagen, och trots min brist på att känna mig hungrig så fixade jag lite ris och pannbiff vilket jag knappt klarade av att äta. Jag försökte se Star Wars: Episode I - The Phantom Menace, men hade inte ro att sitta still. Sedan har jag då frusit hela dagen dessutom. Kan iofs bero på att jag inte hade ätit då, men det kom jag ju inte på förrän vid tio när jag redan spenderat hela dagen huttrandes. Jag röker mer igen också, men det har iofs naturliga förklaringar. Jag gör det när jag känner mig orolig över något och det gör jag för tillfället. Mer för någon dag sedan än idag iofs och det kommer att minska dag för dag oavsett vad som händer framöver också.

Missarna är i alla fall ett gott sällskap, nu som alltid. Med sitt egoistiska 'bry dig om mig nu och glöm allt annat' uppträdande har de fått mig att le flera gånger idag. Dessutom har Melker kommit med mig då jag gått och lagt mig senaste dagarna och jag får krypa ned med hans rygg mot magen. Där ligger han kvar och kurrar tills dess att det är uppvärmt, då går han och lägger sig på huvudkudden bredvid min istället. Sedan ligger han där hela natten. Jag behöver inte vakna mitt i natten och känna mig ensam. Det är guld värt.

Tror jag ska röka och gå och lägga mig nu faktiskt. Känns som jag behöver det. Glad påsk på er.

Påskhelgsinledning

2008-03-20T23:40:00.006+01:00

Skärtorsdag igen då... Har som tur är inte behövt konfronteras med några barn som kommer och ringer på dörren och ska påskhälsa. I och för sig hade jag nog inte öppnat i alla fall eftersom jag klarar mig utan sådant.

Har suttit med näsan i böckerna hela dagen och försökt få grepp om 7 olika utvärderingsmodeller som man ska jämföra för att sedan komma på en alldeles egen modell som skulle kunna sammanföra alla modellerna. Jag vet inte hur det ska gå till riktigt, men jag har i alla fall börjat med jämförelsen av dem. Just nu är jag för trött för att fortsätta ändå så.

Har haft ett par dagars funderande på allt och inget och kommit fram till att jag har det väldigt bra. (Nu igen...) Jag gör bara saker värre än vad de är ibland, trots att jag faktiskt vet om hur det kommer sig att det är så. Det är få som förstår mig när jag hellre säger att jag har mig själv att skylla när en del saker inträffar än att skylla på andra personer eller andra saker som man inte har kontroll över. Men det är så... jag strular till saker alldeles bra på egen hand och jag vet om det. Vissa saker har jag inte ens att göra med egentligen, men jag blir upprörd och ledsen ändå. Samt att jag inbillar mig saker som inte ens finns där, men som jag hoppas på... Kan jag skylla ifrån mig gällande det? Nope... jag kan faktiskt inte det. Hur som har dessa funderingar jag haft fått mig på ett rätt bra humör. Det är så som jag brukar säga. Vissa saker händer av en orsak och oftast är det något man ska lära sig av det. Som vanligt.

Långfredag i morgon. Undrar hur lång den kommer kännas egentligen? Fullmåne är det i morgon kväll alla fall. Så det så. ^^

Nog är det så...

2008-03-19T22:33:00.002+01:00

"If you love somebody, set them free. If they don't come back, they weren't yours to begin with."

Vissa saker...

2008-03-18T23:29:00.003+01:00

...kan verkligen slå undan fötterna på en. Verkar vara en del sådant för mig just nu...
Idag kom en brutal påminnelse om något jag förträngt så mycket att när påminnelsen kom idag kändes det som jag fått ett betongblock i huvudet. Eller... jag kan tänka mig att känslan jag upplevde var liknande. Man önskar att det slagit så hårt att det tagit livet av en på en gång, inte bara skadat... Samtidigt har jag mig själv att skylla som vanligt, jag borde vart medveten att denna dagen skulle komma.

Annars då? Just fuckin' great... Fick VG på tentan i kriskommunikation. Yay me... Whooo...

Skit...

Festivalyra?

2008-03-16T10:37:00.006+01:00

Nja... det vet jag inte om man kan säga. Efter att ha sett fyra deltävlingar och nog ändå tyckt att de två bästa bidragen från varje grupp gick vidare, kunde man igår konstatera att startfältet som svenska folket röstat fram var... mest skräp. Efter att alla jurygrupper sagt sitt och på ett nästan 'det här är uppgjort i förväg'-aktigt sätt hyllat Perelli var det då folket som skulle säga sitt. Folket ville ha Sanna Nielsen (vilket jag, trots att jag inte gillar henne för fem öre, kunde instämma i) men trots att hon fick högsta poängen av folket så vann Perelli pga. jurugrupperna. Det stinker.
Kvällens bästa kommentar var Morgan Pålssons kommentar gentemot Bert Karlsson; att han skulle vara försiktig i Belgrad eftersom de hade samma ord för manager och hallick.

Förutom det innehöll kvällen igår en sågning av mig som person, bara för att jag tittat på melodifestivalen. Samma argumentation som då jag fick veta att jag var en usel person för att jag då och då drack alkohol (om ni minns det här inlägget) användes med bravur. Så... jag är avskräde... Iofs lyckades det inflikas att förklaringen är att jag är kvinna och att vi kvinnor är svagsinta och borde omyndigförklaras eftersom vi inte har känsla för kvalitet, då vi tittar på melodifestivalen och på så vis understödjer att den finns och att den bidrar till ökad homosexualitet i samhället. Whoohaa....
Ja ni, så är det. Det är bara att bita ihop och inse precis hur värdelös man är. Sedan att samma person i övrigt tycker att tv är ett jävla påfund som inte borde få finnas OM det nu inte är så att de visar något som personen i fråga är intresserad av, för då går det alldeles utmärkt att sitta och glo på dumburken precis som vilken annan mupp som helst.
Bah...

Spydde för första gången på bra länge igår kväll också. Hade stoppat i mig allehanda godis, chips och en hamburgare, samt kolsyrad dricka vilket till slut antingen gjorde ett strålande intryck på min mage, eller på mitt psyke. Jag fick rusa ifrån, mitt i kavalkaden av omtalande om min värdelöshet, för att stå med huvudet i toaletten och känna mig själv bli totalt tom. Det är ju inte bara en känsla av att man tömmer magen i det hela. Jag känner mig tom och lättad efteråt, som att man helt plötsligt kan andas ordentligt. Efter det var det som att det inte spelade någon roll med något alls längre utan jag ville bara gå och lägga mig. Vilket var vad jag gjorde. Jag fick dessutom sällskap av två stycken som tycker om mig precis för den jag är, oavsett vad jag ser på på tv. Mina ulltussar.

The pain... oh the pain...

2008-03-13T18:20:00.004+01:00

Dagen efter kvällen igår... Eller hur säger man. Jag vaknade och kände mig alldeles degig... fortfarande deppig, men inte riktigt över samma som igårkväll. Idag var det fel på allt när jag vaknade, precis allt. Satte mig vid datorn och var direkt tvär emot han jag pratade med. Delvis för att det fortfarande satt som en tagg om det jag skrivit här igår, men det var ändå inte det. Pratade lite halvt om det och det var ju inget att bråka om... jag hade överreagerat igår precis som jag skrev att jag gjorde. Sedan blev jag tvärledsen igen över absolut ingenting och trampade runt här och grät.
Efter en stund slog det mig att jag under en veckas tid nu haft så ont i ryggen att jag grinar illa av det när jag gör saker, det knastrar i den när jag vrider mig i sängen då jag ska sova eller just vaknat... nacken är stel som en träplanka och det värker ganska konstant i bakhuvudet. Efter en dryg vecka av konstant smärta är jag ganska stingslig, vet ju det sedan tidigare. Inte heller hjälper det med smärtstillande den här gången. Så hur min ryggrad ser ut just nu är en intressant fråga. Jag känner exakt vart låsningen sitter också, det känns som att det bränner runt kotorna och det är precis de kotor som alltid jäklas.

Smärta är intressanta saker... Som jag sagt någon gång tidigare till någon. När man väljer smärtan själv kan den vara njutningsbar, men smärta som man inte rår över och inte kan kontrollera, den bryta ned en både fysiskt och psykiskt.

Nog om det.

Har ju som jag nämnt tidigare gett mig på att försöka installera Fedora 8 och nu är det inte bara på försök längre. Det sitter i datorn. Visst, jag har mitt win2k kvar och kan starta datorn med det om jag känner för det, men sedan linux satte sin fot i datorn är det där jag är. Jag går från nörd till nördigare. *ler* And I love it. Nog för att jag redan har slitit mitt hår och vet att jag kommer svära en massa vidare med, men att få lära sig ett nytt OS är som att få en jätterolig julklapp som man vill leka med hela tiden. Har övervägande fått frågan 'Varför?' när jag sagt att jag installerat ett linux OS i datorn och 'Är inte det krångligt?'. Tja, svaren är... 'Varför inte?' och 'Jo, lite'. Fast jag tror ju, som jag alltid gör, att det är bättre att kunna flera olika saker inom allt man lär sig. Visst, det är bra att behärska ett grafikprogram, men varför nöja sig med att bara kunna PhotoShop? Kan jag tre olika är det bättre.

Håhå jaja... Nu ska jag trycka i mig lite mer värktabletter och se om jag kan få en stund där jag inte känner smärta. Toodles...

Patetiskt ynk och praktik

2008-03-13T00:23:00.009+01:00

Hur kommer det sig att jag fortfarande låter mig vaggas in i någon form av inbäddad tro på saker och ting, som när man ställer rätt fråga inte alls är så som man trott..? Eller är det att jag så mycket vill att saker ska vara på ett speciellt sätt att jag blir så blind för allt annat som visar hur det egentligen är? Rätt intressanta frågor och svaren är nog inte så smickrande som jag skulle vilja. Vad jag vet är att jag måste sluta med det eftersom jag blir ledsen när jag sedan ställer den där rätta frågan som visar sanningen.
Så vad handlar det om just nu, kanske ni undrar... Näe, det gör ni inte... Ni vet redan vad det handlar om. Känslor så klart. Man tror att man är intressant, men man är inte det mer än till den gräns att man kan duga om det är så att man har några andra business att uträtta i krokarna... då kanske man kan tänka sig att hälsa på. Att hälsa på bara för min skull, för att jag är en toppentjej och intressant nog att träffa för att se om det kan vara intressant för något mer... Njet... Det som känns mest trist är att jag varit inställd på att åka bara jag får ihop pengar till det... men det var jag det...
Jag borde inte vara överraskad. Inte egentligen... Jag har som någonstans, under de senaste veckorna i alla fall, tänkt på att det nog är just så det är. Jag har som bara inte velat låta det ta över eftersom jag så mycket velat att det ska vara något annat... något mer. Men vad spelar det för roll... Sanningen är bättre än ljug.

Jaja... skit samma. Jag blåser upp saker och överreagerar... hey... jag är kvinna, ibland får vi göra det och jag blir väldigt sällan ledsen över sådant numer, till min stora glädje... och säkert andras stora glädje med. Ja ä int' bitter... i morgon är jag samma gamla vanliga igen... det är lugnt. Jag har bara en kväll av ynk... det går över.

Nu över till det roliga. Plugg och praktik. Det där jag är bra på. Jag har min praktikplats klar nu för de fem veckor som vi ska vara ute i realiteten. Jag ska vara på ABB i Västerås, på deras informationsavdelning. Jag ser så mycket fram emot det att jag nästan inte fattar det själv. Jobb är mycket bättre än studier att gräva ned sig i eftersom det ger en chansen att inte bara bevisa för sig själv att man är bra, utan på ett jobb kan man bevisa för andra att man är bra också och om inget annat få uppskattning för det.
Väntan på beskedet var väl kanske mindre rolig. Jag var på intervju i fredags förra veckan och fick svaret idag. Tordes inte hoppas på att intervjun hade gått så bra att de verkligen ville jag skulle komma dit och praktisera. Fast just nu känns det som att det där gnagandet inombords är helt bortglömt. Platsen är min, nu är det bara att jag slår dem med häpnad. Dagarna börjar åtta och slutar fem, om det inte är något speciellt då så att man måste jobba längre.
En sak som slog mig idag var däremot att jag verkligen måste skaffa mig kläder som passar och ett par snygga skor. Phu... hur ska det gå? Jag som avskyr att shoppa. :( Har redan kollat på nätet där jag brukar handla och inte ett jäkla skit som fick mig att tänka... ' jo, men det där skulle jag passa/trivas i '. Usch...

Nåja... ska ta och ge upp datorn nu och försöka sova istället. Sömn nu och gott humör i morgon. Ska det vara så jävla svårt liksom...

Faller till föga...

2008-03-04T13:19:00.008+01:00

Ja, jag gav efter idag och tog tag i ett av kompendierna som hör till kursen. Sitter och läser om kausala utvärderingsmetoder av rättsliga reformer. Ja, det är tråkigt... men nej, det är inte fullt så eländigt som det låter. Faktum är att det till stor del känns bekant sedan tidigare kurser, det är bara lite mer djupgående. Undrar om man någonsin kommer att bli bra på att utvärdera något. :) Kan ge en liten kort sammanfattning på vad texten presenterar:

¨
Tja, jag vet inte om det där egentligen gjorde det klarare, men jag hade en rolig stund med att göra bilden. :)

Förutom pluggandet håller jag så sakteliga att försöka få in Fedora 8 på min dator. Jag vet inte hur väl det lyckats hittills, iom att jag vill ha tillgång både till mitt win2k OS kvar samt kunna välja att starta i Fedora. Gick inget vidare igår. Installationen fungerade fint, men det gick inte att starta operativsystemet. Jaja... förhoppningsvis kommer det ordna sig idag. Bror min har semester och jag har min alldeles egna sysadmin som support på att få in det på datorn. Det borde väl funka då tycker man.

Har blivit lite sena nätter senaste dagarna också. ^^ Det är inte smart att sitta uppe till tre eller fyra på morgnarna, men ibland blir det bara så. Som tur är inverkar det inte på så mycket saker för tillfället. Vi har ingen överdriven mängd med föreläsningar (har en i morgon och det är allt denna veckan) men på fredag har jag en inbokad intervju för praktikplats. Får se hur den går. Undrar om man borde försöka förbereda sig något, läsa på lite om företaget kanske... eller något annat som får en att låta smart. Jag kommer känna mig skitnervig och tom i huvudet när jag kommer dit. Bara jag inte blir en vandrande katastrof så kan det ju inte resultera i annat än att jag får ett nej gissar jag. Jag bör kunna hålla mig ifrån att bli stämd för skadegörelse eller förargelseväckande beteende. Hehe...

Något annat intressant (om man nu inte blir överväldigat glad över att jag nu äntligen och sakta börjar bryta mig loss ifrån djävulen, dvs Microsoft, och röra mig mot ett friare datoriserat liv) har inte hänt... Sorry... Jag är lika trist som jag brukar. Tackar nej till fester fortfarande, känner inte för att supa skallen av mig och har dragit ned på rökandet. Jag är tillbaka till det faktum att jag lika gärna kan vara utan som att ta en cigg... Håller mig på 3 om dagen nu som max... men två funkar, en med, eller för den delen ingen om jag inte känner för det. Det är ganska skönt.

Hur jag gjort? Mental omställning naturligtvis. Jag finner det fortfarande intressant att se hur mycket man kan mixtra med hjärnan genom att intala den saker. :) Det jag gjorde mer konkret var att dels intala mig att jag kände ett obehag i hela kroppen av att röka (vilket jag till slut gjorde) och sedan jobbade jag med att bryta alla mönster jag haft med rökningen under dagen. Slutade röka påväg till bussen, gick inte ut på rasten, rökte inte då jag gick från bussen och hem... utan jag rökte i stället på helt andra stunder. Så i förra veckan lyckades jag till och med gå hemifrån och glömma ta med mig ciggen, vilka senaste året alltid funnits i väskan eller jackfickan. Om jag tänker sluta helt vet jag inte än... Jag har ju ett gyllene tillfälle att göra det nu i så fall. Samtidigt börjar jag känna mig lite lockad att släppa cigaretterna för pipan... dels för att det blir en sysselsättning jag inte kommer ta med mig utanför hemmet och sedan är det något man kommer kunna koppla av med. Cigaretter är nog en uppfinning för stressade känns det som och inte är de särskilt goda heller... egentligen.

Rastlös...

2008-02-25T23:12:00.005+01:00

Känner mig oerhört rastlös ikväll. Inte så mycket att jag vankar runt i lägenheten som ett djur i bur utan snarare att jag är mentalt rastlös. Jag vet att jag har hundra saker jag borde ta tag i, men jag kan inte fånga in koncentrationen så mycket att jag kan börja någonstans. Det är inte brist på energi heller direkt utan jag kan inte kontrollera den som finns. Det är så många 'jag borde'n att jag inte kan bestämma vilket som är viktigast och det kommer inte bli bättre om jag väntar. Skräp... Jag måste göra en lista så att jag har uppstolpat exakt vad jag ska göra och i vilken ordning... som det är nu är bara skit. Men... jag är ändå på gott humör och trots att jag inte känner att jag får något gjort, är jag inte nervös över att det inte skulle lösa sig. Inre konflikter i en härlig stämning av 'allt kommer ordna sig fiiiiint'...

Har lämnat in tentan idag. Nu är det bara tre veckor till man får veta hur det gick. Jag är ganska säker på att jag har G och att jag klarar mig utan rest. :) Positiv inställning är bra.

Har sett filmen I am legend ikväll och hade som vanligt inga förväntningar alls på filmen, vilket gjorde att jag tyckte den väl var ganska hyfsad. Helt okej underhållning, fast enda scenen som berörde var när hans hund blev smittad och... vänta nu... är det en spoiler att säga att hunden dog? Tja... hur som så gör den det och förutom ett och annat överraskningsmoment så var den biten det som fick en berörd. Resten..? Det vanliga... USA klantar till det, en hjälte från USA reder upp det och allt blir baaaara fiiiint i slutet. Plus att de fick med den typiska amerikanska hallelujabiten i slutet...

Snart slut...

2008-02-24T00:00:00.008+01:00

En dag kvar på tentaveckan nu och jag börjar känna mig nästan klar i alla fall. Har lite kvar på sista frågan, men inget som kommer att vara jobbigt att färdigställa i morgon. Har under denna vecka vant in mig vid nya siffror i min ålder också. Fyllde ju år i måndags och är numer 33 år. Känns helt okej och jag har inget att klaga på. Väldigt symmetrisk ålder till och med. Hehe...

Dagen idag har gått åt till att putsa alla fönster i lägenheten samt att ha förjävligt ont i huvudet. Jag behöver kanske inte säga vilket av de två sakerna som var trevligast? Har i alla fall insett att världen utanför inte är så grådassig som den sett ut sedan jag flyttade in. Efter idag har den en helt ny uppsättning färgnyanser som var betydligt trevligare att se på. :)

Har sett på melodifestivalen ikväll. Kändes som att startfältet ikväll var lika uselt som det var i första programmet och man känner ganska snabbt vilka låtar som är intagna mer eller mindre som utfyllnad till de låtar som är tippade som vinnare. Den stora besvikelsen för min del var Eskobar som jag verkligen trodde skulle vara bra, men nu efter att ha hört sånginsatsen skulle jag vilja råda dem till att endast och alenast göra studioalbum. Framträd för jösse namn inte live om du inte kan hålla tonen!! Den glada överraskningen var Frida feat. Headline som slog ut slagskeppet Patrik Isaksson. Jag skulle kunna satsa på att Frida kommer bli en av sommarlåtarna som kommer att driva en till vansinne innan slutet av juni. Röstade jag? Jodå, på Frida. Ser fram emot nästa lördags program som verkade ha ett intressant startfält. Undrar om det kommer skrälla där med.

Vad har annars hänt... Jo, den tappade kontakten... som jag drömde att han bad mig putsa av undersidan av isen på en latrin-sjö... Vi har mailat en del sedan han skrev till mig förra söndagen, dagen innan min födelsedag. Det framkom fakta som förvisso inte ursäktar något av det som han sade till mig i vreden, men som enligt mig förklarar vredesutbrottet. Det tog ett dygn att långsamt prata igenom det innan det kändes lugnt inombords för mig, men det var verkligen värt det. Som jag skrev i förra inlägget, jag har saknat konversationerna och telefonsamtalen vi hade. Konversationerna är än så länge mailburna och får vara det tills båda känner att någon annan kanal är bättre. Telefon... det kommer kanske tillbaka så småningom det med och det tål att väntas på. Så, de bästa födelsedagspresenterna jag fick i år var att mina föräldrar kom hit och firade mig på lördagen samt att jag återfått en vän. Bättre present än det hade jag inte kunnat få...

Ah... och såklart har det börjat regna nu. Vad kunde man vänta sig efter en dag med strålande sol då man dessutom putsat fönster? Bleh..

Påminnelse...

2008-02-12T07:37:00.002+01:00

Blev igår påmind om den nyligen tappade kontakten och det genom att jag fick en kommentar om att jag pratade om honom 'rätt ofta' och sedan en om att det var okej att sakna någon. Kändes som ett väldigt bra påpekande eftersom jag inte ens tänkt på själv att jag gör det och kanske är det inte konstigt iom att jag lät honom ta en stor plats i min tillvaro under en period. Hur som helst kändes det samtidigt som att luften gick ur mig eftersom jag också insåg att jag saknade hans konversationssällskap på nätet och telefonsamtalen... och så blev jag tvungen att gå ifrån datorn ett tag för att samla ihop mig. Den jag pratade med funderade också lite kort över anledningen till att jag saknade konversationssällskapet och menade att om det bara är för att jag saknar själva pratandet är det ju inte riktigt rätt anledning. Fast jag tror det är mer det faktum att jag verkligen kunde säga vad som helst (eller uppenbarligen inte vad som helst egentligen) utan att känna mig som ett freak och så hade han en väldigt behaglig röst att lyssna på, vilket jag troligen sa för många gånger för att det skulle vara nyttigt.

Tar man nu ett steg tillbaka från de tio minutrar av akut saknande jag råkade ut för igår så är det lätt att se att det inte finns något kvar att sakna. Det var bortkastade tio minutrar energi. En annan sak jag också insåg är att det finns fler personer med förmågan att inte tycka att saker jag säger är helt åt helvete, utan att det faktiskt är rätt normalt. Det intressanta i det är att personen som påpekade mitt 'rätt ofta'-pratande igår, liksom personen jag då pratade 'rätt ofta' om, har båda aspergers. Så... vad säger man? Nu känner jag tre personer med AS, med Fisk inräknat, och trots att det finns väldigt mycket likheter är de oerhört olika.

Efter detta som då hände igår tar jag ett raskt steg över till morgonen, som egentligen anknyts till just det jag skrivit här tidigare. Jag drömde nämligen att han jag då pratade om plötsligt hade börjat höra av sig igen, till att börja med på nätet, men precis innan jag vaknade fick jag (i drömmen) ett telefonsamtal från honom. Grunden var att vi båda var placerade inom militären, på samma plats, men han med högre rank och rätt att ge order. Orden jag fick på telefon, som ändå var som att jag låg på ryggen i sängen och pratade med honom och han var hemma hos sig där han bor, gick ut på att jag skulle putsa av undersidan av isen på en latrin-sjö för det var vad jag var värd. Detta sades dessutom med samma dialekt som en av deltagarna i radioprogrammet Mammas nya kille som går på P3, lite överdriven norrländska med andra ord. Jag vaknade av den kommentaren i drömmen, totalt klarvaken och kunde inte somna om. Det var så enormt mycket förakt i den att det sved trots att det inte var annat än en dröm. Ens undermedvetna har ganska bra och kluriga sätt att påminna en om varför vissa saker bara ska lämnas därhän utan vidare funderingar. Förövrigt var det bara bra att jag vaknade eftersom jag insåg att jag ställt alarmet på mobilen helt åt helvete och garanterat hade försovit mig annars. Hehe...

Dagen idag kommer att bestå av föreläsningar fram till sen eftermiddag och sedan ska jag hem. Tanken för kvällen är film med en kursare och till det skräpmat. Ska fira att c-uppsatsen nu är inrapporterad och upplagd på databasen DiVA. Har offrat mycket för att den ska hamna där, men jag tror att jag vunnit mer. Hoppas också att hinna besvara ett mail idag, ett långt sådant som jag för tillfället bär runt med i utskrivet format... Lite ovanligt att få och att få skriva långa mail utan att det gör något idag, men jag gillar det. :)

Komisk tragik...

2008-02-10T16:50:00.001+01:00

I min brist på underhållning har jag roat mig på SprayDate några dagar på sistone och pratat med lite folk från olika delar av landet. Idag var det i alla fall en som jag tror tog priset i att bevisa sin intelligens, eller brist på kanske...
Det började egentligen igår kväll med följande mailkonversation.
Han: "Bjuder du på en kopp & en mysig hemmakväll så dyker ja över och bjuder på mig själv o massor me´ humor (",)"
Jag: "Hmm... en kopp vad? =)"
(Här blev det en paus för att jag går och lägger mig och vaknar till följande meddelande.)
Han: "Kaffe te nåt välj själv *S*"
Jag: "Dricker mest te själv hemma... och kaffe på universitetet... Får en ganska bra balans på intaget på det viset. :)"
Han: "Om man inte är intresserad är det väl enklare att skriva det istället eller hur rebusar kan ja leka med om ja håller på med korsord eller liknande !" (Nej, jag har inte förvärrat hans bedrövliga språk eller brist på kommateringar och punkter.)
Jag: "Att vara intresserad eller inte har inget att göra med om man tycker det är okej att bjuda in en vilt främmande människa i sitt hem eller inte. Lycka till med korsorden."
Han: "Ja läser man din beskrivning noggrant så fattar ja nu varför du är singel med ett så dumt svar kanske inte ska stå att du söker en hemmakväll bättre du skriver i nåt annat din fjant !"

Jag brast ut i skratt och skrev mitt svar: "*skrattar* Ja, med ditt beteende fattar jag varför du är singel också, så det går på ett ut." men se då hade han blockat mig...

Jag vet som inte vad en del personer tänker inne i sin förtvinade hjärna. Att man bara för att man är singel ska bjuda hem första bästa tjomme man inte känner till sig och bara bjussa...?
Att han sedan inte hade ett hum om vad man använder ett kommatecken till och dessutom har ett vokabulär som innehåller ordet 'fjant' är mest bara tragiskt...

Första av två...

2008-02-08T23:57:00.001+01:00

Då var det klart då. C-uppsatsen är, från och med lunch idag, godkänd och jag kan så äntligen titulera mig filosofie kandidat i media- och kommunikationsvetenskap. :) Det känns... whoooo.... wheeeeeeiiiii.... whahaaaa.... skumt. Nu har jag bara en c-uppsats kvar innan jag har pluggat klart och den kommer jag ta nästa vår. Känns skönt att det är ett år kvar tills dess faktiskt.
Ska ta och ge mig på restuppgiften på b-uppsatsen i morgon och se till att skriva in eventuella bra saker jag hittar i boken jag lånade för dryga veckan sedan. Ska höra med M om han hittade något bra i den andra boken jag ställt mig i kö på. Det närmar sig att jag får in mina poäng som jag har väntat ett tag på nu. Äntligen. C-uppsatsen ska rapporteras in i Digitala Vetenskapliga Arkivet (DiVA) och så dyker poängen från MKV C upp i resultatlistan och sedan efter det ska jag hiva in b-uppsatsen och då har jag full pott. ^^ Eller... njaa... har ju en kurs som jag klarade tentan galant på, men missade att få in inlämningsuppgifterna på. Fast det är bara en 7.5 poängare. Sedan håller jag ju på med en 7.5 poängare lite halvt nu med...
Får nog ta och jobba lite i helgen tror jag och det helt frivilligt. *ler*

Presentationen ja... Lagom efter att jag stängt ned datorn och skulle åka till universitetet i förmiddags, för att hålla en presentation med mina gruppkompisar, dyker ett sms upp från den person som hållt sig borta från att arbeta med gruppen. Denna person kunde inte närvara när vi skulle träffas i gruppen för att gå igenom materialet och uppenbarligen inte heller vara solidarisk nog att stå med oss andra framför övriga seminariedeltagarna vid presentationen.
Att gå med i en grupp, inför ett grupparbete, anser jag innebär att man ser till att infinna sig vid eventuella träffar oavsett om man inte bor på orten. Är det ett problem ska man inte ens gå med i en grupp utan helt enkelt bara ta på sig den 'straff'uppgift man får för att man inte deltar. Frånvaro ställer inte bara till det för den som uteblir, utan det sätter hela gruppen i kläm och det ska till en bra ursäkt för att inte infinna sig.
Är man inte så sjuk att det är fara för ens hälsa om man inte tar sig till läkare, verkligen inte kommer ur sängen för att man blivit tillfälligt förlamad eller något liknande, så gills det inte.
Eller... så ser man till att meddela i god tid och inte ett par timmar innan det är dags.
Ja... det här irriterade mig enormt. Märks det?

Nu var det iofs så att han som höll i seminariet var så schysst att han tyckte vi skulle skippa den bit som saknade presentatör och på så vis gjorde det vårat framträdande smidigare. Att kastas in framför folk och läsa en text som man inte själv skrivit och som man inte har koll på om den ens är korrekt... det är ingen hit. Så trots min irritation över uteblivet deltagande, så gjorde vi ett mycket bra jobb. Inte bäst, men jäkligt bra. :)

Så, sammantaget... strulig början på dagen men ett oerhört bra slut på den.

Det är dags...

2008-02-08T10:13:00.001+01:00

Idag ska vi få veta om vår c-uppsats går igenom och givetvis kommer jag inte ha möjlighet att vara närvarande när examinatorn ska säga sitt. Samma tid som han satt för det står jag inför en seminariegrupp tillsammans med tre andra och pratar om kriskommunikation med en retorisk touch... Visst, det är skönt att vi kommer gå på som första grupp så det är avklarat sedan, men jag hade gärna vart med uppe hos LÅL. Nåja, får väl nöja mig med ett sms från W som talar om läget. Hoppas det står 'nu behöver vi bara skriva ihop ett abstract'. Håll tummarna.

Har vart en lugn vecka i övrigt... har mest suttit vid datorn och filosoferat och dessutom har jag sovit riktigt uselt. Sov på tvären i sängen några nätter (fråga inte varför.. hehe..) och drömde så mycket elände att jag nog var mer vaken än sovande de nätterna. Det är skumt det där... det är som att jag beroende på åt vilket vädersträck jag har huvudet har olika aktivitet på drömmandet. Samtidigt som jag har jag lite svårt att helt övertyga mig själv att det har med just det att göra, kan jag inte komma på någon annan bra förklaring. Vände tillbaka och låg åt mitt vanliga håll nu inatt och drömmarna var inte lika dåliga, även om de var väldigt påtagliga, och jag väcktes inte av dem.

Små händelser från veckan hittills som gjort intryck är onsdagens fika jag blev bjuden på. Trevligt sällskap och blåbärspaj med vaniljsås är ju så gott. Sedan ett mail jag definitivt inte räknat med, men som ändå plötsligt fanns där i mailboxen och gav mig en knut i magen, tills jag insåg att det inte var fullt med hat.

Nu är det tio minuter tills jag ska åka, så åter igen... håll tummarna för mig... Presentation och c-uppsats.

Brandvägg...

2008-02-03T23:57:00.001+01:00

Idag tog jag mig i kragen och installerade en mjukvarubrandvägg (ZoneAlarm) på datorn. Det var nog ganska behövligt och även om jag ännu inte märkt av några konstigheter så känns det bra mycket lugnare när man i alla fall har lite koll på vem som har tillgång till ens dator. Nu är det bara att invänta ett besök från min far och så ska nog routern också vara i drift igen. Feeling good.

Har pluggat idag. Tagit mig igenom ännu ett kapitel i boken och har nu bara ett kvar, vilket förhoppningsvis är lite lättare än det jag precis tagit mig igenom. Sedan ska vi träffas på tisdag och skriva ihop presentationstexten och dela upp den mellan oss. Hoppas det kommer att gå bra och smidigt. Ska ju dessutom ha handledning på c-uppsatsen på tisdag och hoppas innerligt att vi får igenom den nu. Skulle vara så skönt. Ja, jag vet att jag tjatar. :)

Mattorna jag la på igår har verkligen varit poppis idag, i alla fall för en av mina fyrtassare. Rutan. (Melker har häckat i överskåpet i hallen några dagar nu och kommer bara ned för att äta, gosa lite och gå på lådan i stort sett... Tror Rut saknar honom som hon lever om...) Hon har farit runt och rakat ihop mattan i hallen lite titt som tätt och när hon inte roar sig med det så ligger hon på den och gnuggar in vartenda löst hår hon har på kroppen. Den kommer snart se ut som hon gör om hon fortsätter.
En annan sak jag reagerade över för bara en liten stund sedan är hur mycket katthår som kan samlas under tangenterna i ett tangentbord. Kan vara så att om jag inte gör rent det med jämna mellanrum kommer jag ha ett mycket tyst tangentbord efter någon månad, eller möjligen kommer det manifestera sig en ny katt här när man minst anar det. ^^ Han skulle få heta Paddington (webbsida). Sweet... honey...

Energilyft...

2008-02-02T23:20:00.001+01:00

Har vart rätt aktiv senaste veckan och verkligen tagit tag i allt som vart liggande sedan jag fäste mig vid datorn lite för mycket i slutet på förra året. Har tvättat tre gånger denna vecka och nu är så gott som allt rent. Det ligger visserligen ovikt i sängen, som jag inte kommit mig för att bädda rent i heller, men det är rent och det luktar gott. Plus att jag utan problem kan sova med doften av ren tvätt i näsan några nätter. ^^
I fredags tog jag tag i och ominstallerade datorn också, vilket först verkade resultera i att jag inte hade någon fungerande dator alls, men sedan slutade med att jag är one happy camper med en dator som till och med visar film. Har till och med beställt en kylfläkt till min 160gb hårddisk för att hålla den på en lägre temperatur när jag jobbar med program som ligger på den.
Idag har jag skurat av alla golv och lagt på rena mattor, plus att jag vädrade ur lägenheten ordentligt. Luktar rent och nästan nytt. Har städat av och snyggat till på bordet i köket och har fått till det mer som jag vill ha det, utan kartonger ståendes med saker i. Nu ser jag bara fram emot att de ska byta luckorna i köket och måla om och tapetsera om i hallen. Kommer nog mer att kännas som mitt eget ställe efter det. Ska fråga om jag kan få lov att måla om i köket med eftersom jag verkligen avskyr den institutionsaprikosa färg som finns där nu.

Snö har det kommit idag också, vilket gjort att jag gått med ett glatt leende i ansiktet under hela eftermiddagen. Då jag vaknade var det det vanliga gråtrista ute och när jag tittade ut någon timme senare föll det stora vackra flingor och det hade redan lagt sig så det var vitt på backen. Härligt. ^^

Har lyckats läsa första kapitlet ur boken vi ska presentera på fredag och börjat på det andra kapitlet med. Det tar en stund att komma in i hur författarna använder engelskan, men sedan går läsandet av bara farten. Boken heter Responding to crisis - A rethorical approach to crisis communication och handlar om just hur man, på ett retoriskt rätt sätt, ska kommunicera i händelse av en kris. Det är segt att läsa, men intressant och troligen väldigt nyttigt. Känns som att jag har en fördel av att jag är bra på att hantera svenska språket normalt sett, vilket kommer att göra att jag även kommer att ganska lätt kunna formulera mig om jag skulle hamna som informatör någonstans och en kris skulle inträffa. I have faith in me.

Kvällen har för övrigt vart väldigt lugn och jag känner mig skönt trött samt lugn inombords, precis sådär som jag vill ha det. Har inte haft speciellt ont i lederna senaste dagarna heller och idag har det bara vart knäna som tjurat lite. Känns som att det är påväg att gå över för denna gång. Kanske har det att göra med att jag mår bättre inombords också. Jag vet ju att min kropp blir sämre när jag mår sämre och den blir bättre när jag mår bättre, eller så är det bara så att när jag mår bättre så lägger jag inte märke till värken på samma sätt. Allt är möjligt... jag kanske för över den fysiska smärtan till någon annan stackare som får ta skiten istället. Vem vet... vem vet... :)

Rättelse...

2008-01-30T19:37:00.001+01:00

Idag har vi haft gästföreläsningen och jag får ta och rätta mig och ändra från Bofors Defence till deras nuvarande namn, BEA Systems och föreläsaren hörde till Boforsdivisionen i företaget. Hur som helst var det en riktigt bra föreläsning och bland annat fick vi höra om föreläsarens erfarenheter av att jobba på forna Örebro Energi (köptes upp av elföretaget E.ON) då det företaget hamnade i kris på grund av ett gäng giriga chefer. Det är så man bävar för att eventuellt jobba som informatör... Att stå och förklara, alternativt försvara, någon annans misstag. Som att det inte är nog jobbigt att försöka göra det när man själv trampar i klaveret. Men kanske (förhoppningsvis) är det väl enklare att göra det skitjobbet när man har ett stort företag i ryggen, som backar upp och egentligen är de som talar om vad man ska säga. Sedan var det ju det här med grafisk profil... 700 sidor långt dokument... Yyaaahwwzaaaa... Den plöjer man på en eftermiddag. NOT!

Det har legat en tappad och urspilld burk med pizzasallad ett par meter ifrån min uppgång i ett par tre dagar. The irony... Förut har den legat i en prydlig hög och till en början låg till och med burken kvar, fast den blåste bort när de halvstormade en eftermiddag. Igår var den alldeles utsparkad och idag verkar den ha regnat bort... nästan... What a waste... what a fuckin' waste...

Blev väckt av grannens hund igår förmiddags... Min lediga dag och jag får inte sova tills jag vaknar. Efter uppvaknandet låg jag och funderade bra länge på varför en döv person skaffar just hund som husdjur. Rösten är ju vad jag fattat något av det viktigaste redskapet då man tränar en hund i lydnad och om man då inte ens har möjlighet att formulera meningar eller ord, hur ska man då kunna få hunden att lyda? Det verkar lite off. Okej att hon har en liten Jack Russel. Det är ju ingen stor hund som kan dra iväg på egen hand trots att den är kopplad... men skällandet. Yipp yipp yipp yipp yipp... ibland i timmar... How about a big frikkin' SHUT UP!!

Sweet monday...

2008-01-29T00:15:00.001+01:00

Måndag idag alltså. Har haft föreläsning där vi pratat om hur SKB hanterat sin kommunikation gentemot allmänheten från åttiotalet och framåt. Det var rätt intressant. Man kan väl säga att de verkligen försökt allt för att inte framstå som idioter och lyckats... sådär... Vissa saker kändes bekanta och andra ännu mer bekanta. Tidvis under föreläsningen tyckte jag i det närmaste synd om dem, men å andra sidan så har de verkligen tänkt med aschlet gällande vissa saker som rör kommunikationen. Det är inte lätt alla gånger...

Har suttit ikväll och småpetat med min hemsida, den där som få vet om att jag har... Jag spenderade så mycket tid i Dreamweaver att hårddisken programmet ligger på tillslut tjurade ihop och fick värmeslag. Jag fick hiva ut den en sväng på balkongen för nedkylning. :-/ Måste verkligen fixa en extra kylning till just den hårddisken, den är illa ansatt...

Annars har det vart en bra dag. Har fixat större delen av ändringarna i b-uppsatsen nu och ska hämta ut böcker jag beställt på ub på onsdag. Ska ha klart det innan fredag så jag kan skicka det till M för översyn. Kanske får jag till det redan på torsdag och vi kan skicka det till handledaren på fredag. Det vore guld. ^^
Får böckerna jag beställt från AdLibris nu i veckan med, vilket innebär att jag får huvudboken till kursen och kan påbörja plöjandet av den. Plus att jag i morgon ska ge mig på det kopierade material jag har.

Har även hunnit med att fika tillsammans med Lajnosch och diskutera intressanta frågeställningar, samt halvt frysa öronen av mig under promenaden på stan. Det är ett jäkla trist halv-väder ute just nu som jag inte alls är förtjust i. Tycker det får ta och bestämma sig för om det ska vara januari på riktigt, eller om det möjligen ska bli mars/april på en gång. Inte något mitt emellan. Har dessutom lyckats boka in tvättid i morgon och ska äntligen se till att få lite rena kläder. Det behövs nu när det mesta av det jag använder ligger i tvätt och jag är inne på de kläder som snarast kan klassas som nödfallspaltor. Ska ta och boka en till tvättid på torsdag, så jag slipper stressa för att hinna allt under en och samma tid. Har inte tvättat på en dryg månad nu så det finns en del att ta av. Hehe...

Så, för att hinna allt jag vill hinna under morgondagen är det nu dags att lugnt luta huvudet mot kudden, njuta av stillheten och slumra in. Kan som knappt vänta. :)

Logik och panik...

2008-01-27T18:39:00.001+01:00

Har funderat lite över folks förmåga att logiskt resonera sig fram till slutsatser idag... och jag har kommit fram till att inte ens smarta människor alltid har förmågan att utnyttja logik. För mig var det något jag inbillat mig ett tag, men man lär sig nya saker hela tiden... Man kan visst vrida logiken ur led om man känner för det och komma fram till lösningar som är helt åt helvete. Min utbildning har hittills lärt mig att kritisk granskning av information är a och o, plus att man bör hålla utkik efter motstridiga uppgifter, för att kunna dra riktiga slutsatser. Inte heller ska man förhasta sig...
Jag gillar att ha den kunskapen.

Har ävenledes suttit och läst om kriskommunikation via webben idag, en text som är författad av en lektor på Örebro universitet som håller föreläsning för oss i morgon och på onsdag. Sedan på onsdag har vi även en gästföreläsare från Bofors Defence, vilken jag ser mycket fram emot att lyssna på. Två timmars föreläsning med någon som konkret jobbar med det man vill jobba med ger en jäkla massa. Iofs handlar hela delkursen om kriskommunikation så det är mycket upprepande om vikten av olika saker gällande hur man får ut information, till exempelvis allmänheten, i en krissituation. Mycket av det känns som att det är självklarheter, men samtidigt kan man fort tänka sig att om man plötsligt sitter i smeten och ska samordna det så är det nog rätt bortblåst kunskap. Man förstår att mantrat är övning, övning och åter övning.

Ska bege mig till biblioteket i morgon efter föreläsningen också för att kopiera några sidor ur Folkhälsovetenskapligt lexikon. Hittade en bra definition och förklaring på begreppet social exkludering som med fördel kan användas till att komplettera b-uppsatsen. Ska se till att göra det klart denna veckan så att jag och min skrivarkamrat kan få våra poäng för den. Ska bli skönt att slippa ha den hängande över sig sedan. Den femte februari sedan har vi handledning för restuppgiften på c-uppsatsen och förhoppningsvis är den också klar sedan. (Det ska bli såååå skönt!!!) Efter det har jag bara denna kursen jag går på att bry mig om igen, och om jag vill att leka klart inlämningsuppgifterna till distanskursen. Inspirationen till att göra en massa börjar lite smått återkomma efter veckor av frånvaro. Jiihuuu... Undrar om det kan ha att göra med att det vart helt underbart väder ute idag... ^^ Soligt och med anstrykning av vår i luften. Lagom så att man drar djupare andetag av bara farten för att det luktar så gott.

Nu är det dags för en kopp te och kanske lite Bejeweled 2 för att fördriva tiden. Jag har iofs spelet på datorn, så jag slipper begränsat onlinespelande. Efter det ska jag ta och titta på Sum of all fears med Ben Affleck och Morgan Freeman. Blir en lugn och skön kväll inför veckan som kommer.

Rart...

2008-01-27T08:22:00.001+01:00

Jag blev väckt runt åtta av min mamma idag och då hade jag ändå hört henne pyssla runt i lägenheten i en timme redan. Men vid åttatiden hade hon inte ro längre, utan väckte mig för att tala om att hon skulle åka hem för att hon saknade min pappa. Det är så rart att se att de tycker så mycket om varandra och att de fortfarande saknar varandra då de inte är på samma ställe. ^^
De har precis det där man söker, men aldrig finner.

Ompysslad...

2008-01-26T22:48:00.001+01:00

Åkte hem till mina föräldrar i helgen... Pappa och mamma bestämde att det nog vore bra för mig att komma ut i skogen en stund och bara ta det lugnt. De hade rätt... de känner mig och vet vad jag behöver när jag som vanligt ser till att tippa livet över ända, tippa mig över ända och se till att göra skit av saker. Jag har som än en gång förstört något som kanske kunde blivit bra, eller kanske inte... Denna gången genom att tala ned mig själv och inte säga sanningen. Varför försköna när man kan förfula? Jag fick det ändå dit jag ville... spillror.

Fredagen spenderades med mat, folköl, cigaretter och en massa prat om allt och inget och det mesta där emellan. Jag pressade i mig 12 köttbullar, en del Janssons frestelse, lite skinka och potatis och sill. Jo, och en nubbe till sillen. Var ju nyfiken på hur Norrlands Akvavit smakade nu efter att ha gett min mor den boken i julklapp. Turligt nog fick jag i mig allt det utan att få upp något av det, vilket jag hade förväntat mig nästan... men efter några dagar utan vettig mat gjorde att det var mer än välkommet för magen och resten av kroppen att få i sig lite näring.

Har också hittat en klänning jag skulle kunna ha på min brors bröllop om jag kommer mig iväg dit. Har även köpt mig en pocketbok. Pocketboken fastnade jag för genom att det var ett kranium på framsidan. Sedan att boken är skriven av en skotte, handlar om mord och verkade väldigt bra... det är sekundärt. Heh... Skämt åsido. Kraniet var väl egentligen bara bonus och kändes lite passande för humöret bara. *ler lite* Dönickar skadar inte...

Har min mor här ikväll. Hon brukar stanna över natten ibland när hon kör hem mig och så får hon sig ett varmt bad samtidigt. De har bara dusch hemma hos sig så det är som självklart att mitt badrum är deras då de hälsar på. Ett varmt bad är så skönt ibland, tror jag ska ta mig ett i morgon.

Kursstart...

2008-01-21T23:16:00.001+01:00

I morgon är det dags att påbörja ny kurs igen. Planerad kommunikation II. Jag undrar om jag känner mig redo för det här egentligen. En del man pratar med har redan nu stressat upp sig över att vi ska ha praktik och jag förstår inte varför. Det är en praktik, nothing more, nothing less. Men jag antar att det har att göra med prestige... ju finare ställe desto mer cred. Själv kommer jag satsa 'stabilt' istället och definitivt inte storstad. Blir det inte här i Örebro så blir det inte långt härifrån.

Nåja... sova ska jag göra nu och sedan är det föreläsning i morgon klockan tio. Phew...

Jaha...

2008-01-18T21:49:00.001+01:00

Titeln avslöjar nog vad som kan sammanfatta mitt liv just nu. Det blir ingen vinter, det blir ingen ledighet innan nästa kurs och det blir inga utsvävningar what so ever för att jag är pank. Jaha...

Lämnade in b-uppsatsen i tisdags och i torsdags var det opponering. Gick bra. Ska göra en mindre komplettering och lämna in igen så är det klart. Idag har... och i morgon ska W och jag jobba med att omstrukturera analyskapitlet på c-uppsatsen för att äntligen få det klart och kunna säga att vi verkligen har en kandidatexamen i MKV. Kommer nog jobba på måndag med. Sedan på tisdag börjar Planerad kommunikation II och alltsammans är igång igen. Jag hade behövt sova lite däremellan, men det verkar inte som att det blir något av med det. Inte mer än vanligt i alla fall. Jaha...

Något som däremot sakterliga har återkommit är känslan av det lugn som jag inte visste om jag ens ville ha tillbaka för ett par veckor sedan. Den har visst ändå bestämt sig för att stanna ett tag till och mycket kan ha att göra med att jag inte ser några nära förestående förändringar i mitt liv. Det är som det är, så varför bry sig..? Visst finns det saker som kunde vara annorlunda. Jag skulle till exempel kunna ha ett extra jobb för att dryga ut kassan lite och det skulle även kunna slå ihjäl mer av den tid jag har till att filosofera på, men jag vet inte om jag har orken till det. Plus att jag gillar att filosofera... Att maten blir rätt enformig spelar väl egentligen mindre roll, jag äter ändå inte så mycket just nu. Jaha...

Har läst en lite annorlunda skrift senaste dagarna, dvs. igår och idag, som heter "Äldreomsorgen i övre Kågedalen - Med appendix: Minnen av morfar" och denna är utgiven av Nikanor Teratologen. Jag vet inte om så många hört talas om den och jag kan väl säga efter att ha läst den själv: Är du kräsmagad? Ge attan i att läsa den. Tycker du att norrlandsdialekter är svåra att förstå? Ge attan i att läsa den. Blir du illa till mods av: mord, slakt, incest, bögsex, övergrepp, kvinnohat, antisemitism, satanism etc.? Ge attan i att läsa den. Känner du att du klarar av detta så kan jag säga att jag rekommendera den. Samtidigt som den är full med just allt detta kunde jag inte, då jag väl börjat läsa den, låta bli att läsa den till sista ordet i den. Två bra recensioner av boken finns här och här.

Om jag har så mycket utöver detta att säga just nu vet jag inte... känns som att jag mest kan lägga till ännu ett: Jaha...

Instabilt lugn

2008-01-05T01:16:00.001+01:00

Känner mig inte riktigt bra ikväll... Visst verkar det vara en förkylning på väg och nog har jag haft sådär mycket huvudvärk senaste dagarna, mest för att jag inte ätit ordentligt. Men det är inte det. Förkylningen får göra som den vill, bryta ut eller bara ligga och retas, jag har inte tid med den. Huvudvärken tar jag värktabletter för samt försöker mjuka upp de stela nackmusklerna för att de inte ska vara så stela och mat har jag ätit idag... två olika rätter efter varandra. Först en 150g hamburgare och sedan en kebab med bröd. Så nu klarar jag mig ett tag matmässigt med. Det är något annat som inte är som det ska och vad det är... ligger i mitt jobbande med känslorna. Någonstans har fördämningen jag byggt på senaste halvåret börjat brista och det läcker... Problemet är inte att kunna täta det och förstärka, utan om jag vill göra det. Jag vet inte längre eftersom vad jag vinner på att göra det kan vara lika mycket värt, eller kanske mindre värt, än vad jag kan förlora...
Så lugnet som jag kunnat njuta av senaste månaderna är aningen instabilt nu. Inte så att något negativt tagit dess plats, inte alls, utan snarare att efter månader av 'ingenting' får jag nu utbrott av 'allting' som bara överrumplar mig. Som att allt jag stoppat undan måste ut och det fortast möjligt. Känslodiarré. Känslokräksjuka. Något virus är det i alla fall. Måste vara. Mentalt matt blir man av det också... så nu ska jag sova... efter en ny värktablett.

Två noll noll åtta

2008-01-01T01:34:00.001+01:00

Min far sade en sak ikväll då det var knappt en timme kvar till tolvslaget och folk i förtvivlan brände av raketer som vi hörde på avstånd... Han menade på att det nog var en ganska bra bild av hur det skulle låta i krigstid och jag funderade på hur många som tänker den tanken mitt under värsta raketkrevaderna. Jag gissar på att det är få...

Tolvslaget lästes sedan in av en Jan Malmsjö som verkar ha drabbats av något slags missklädande storhetsvansinne (om det är efter narrarna på herrgår'n eller om det bara är beroende på att han känner att hans stjärnstatus dalar är svårt att utröna) och han kändes bara som ett patetiskt inslag i en annars väldigt bra sändning från Skansens nyårsfirande. Jag har bara en kommentar: Byt ut honom och det snarast.

Förutom detta tänkte jag bara passa på att önska er alla som läser en god fortsättning på det nya året. Försök komma ihåg att det ska stå 2008 när ni daterar saker nu... ;)

En annan dag...

2007-12-26T01:49:00.001+01:00

Eller en annandag... Hur som helst har juldagen regnat bort och jag antar att det fortfarande regnar ute. Har spenderat dagen inomhus och har inte direkt saknat friskluften från utanför, där det mer ser ut som en tidig novemberdag i sitt dassigaste läge. Grå, grå, grå, grå.... Men idag har jag både haft tillgång till dator, under förevändningen att jag behöver jobba (vilket jag faktiskt också gjort), så jag har kunnat ha msn igång och pratat med dem jag brukar prata med. Vissa (dvs en) pratar jag mer med än med andra iofs, men det är ju som det är. Har idag även lite kort pratat med den som var min bästa vän i Piteå. Saknar henne kom jag fram till, även om vi knappt hörs av idag.

Julafton förflöt väldigt lugnt och jag är mycket glad över det. Det hysteriska julfirande som vissa håller på med är bara för mycket och det är nästan så man blir stressad bara av att höra om det. Vi fixade till och åt mat så man nästan storknade, sov en stund framför Kalle Ankas jul och sedan framåt fem öppnades klapparna. Har som vanligt fått bara bra saker och är mycket nöjd. ^^ Klapparna jag köpt var också lyckade vilket kändes bra det med. Tackar Internet för att det är så smidigt att julhandla där. Man behöver på inget vis frottera sig med paniskt hysteriska julklappsshoppare i butikerna på stan. Visserligen var jag med en vän på stan och var in i en tebutik och en chokladbutik och gjorde några inköp. Men det var knappt folk i de butikerna när jag var där.

I morgon ska jag försöka ta mig mer i kragen och skriva klart en bit till historiken i uppsatsen. Hoppas att jag kommer lyckas med det. Ska nog skriva på en inledning också och fila på en intervjumall. Har egentligen en hel del att pyssla med. Hehe... fast så finns det ju saker som är så mycket roligare och trevligare att syssla med. ^^ Svårt svårt...

Dygnet innan

2007-12-23T01:40:00.001+01:00

Nu är det den 23 december igen... Känns som att det inte var alltför länge sedan det var det förra gången och jag befinner mig på samma ställe som jag gjorde då. Vissa saker förändras inte mycket från år till år. Hehe... Just nu håller jag på att brygga te till mig och min mamma och om en stund ska jag bädda upp i ett rum som luktar julskinka så det är helt otroligt. Frågan är om jag kommer kunna somna eller om jag kommer att ligga och ha grymma matfantasier tills jag är så hungrig att det inte går att somna alls. Annars kan jag förstås ha andra fantasier om helt andra saker som kommer göra att jag inte kommer kunna somna ändå... ^^

Resan från Örebro och hit gick i vilket fall som helst ganska bra. Förutom att vi inte hade en fungerande fläkt i bilen utan jag fick sitta och ge skyddskåpan en jävel med foten titt som tätt för att den skulle gå såpass länge att det inte immade igen, att ledningarna för spolarvätskan hade frusit så vi inte kunde göra rent rutan från saltslasket utan fick stanna till och tvätta rutan ett antal gånger under färden, att Rutan som vanligt både lyckades hulka upp en del och skita i kattburen innan vi ens kommit en mil från Örebro samt att det blev en felsväng vid ett stopp så att vi fick åka halva sträckan tillbaka mot Örebro innan vi kunde komma av åt rätt håll igen... Ganska bra alltså.

Fick tillbaka sista hemtentan i fredags också och glatt nog fick jag inte någon rest på den, vilket jag mer eller mindre faktiskt förväntade mig att jag skulle få. Den var så tråkig och jag var så omotiverad att skriva den... Ekonomisk geografi kommer det ta lång tid innan jag kommer överens med om jag någonsin kommer göra det.

Har hunnit med att träffa lite vänner i veckan också och det var riktigt roligt. Dels for jag förbi och hälsade på W som jag skrivit c-uppsatsen med och vi ska försöka göra klart den eländiga restuppgiften som skräpar på den. Sedan kom vi fram till att det verkligen ska bli roligt att plugga tillsammans i vår igen. :) Sedan har jag träffat B som kom och fikade hos mig för första gången sedan jag lämnade Olshammar och det var så kul att träffa honom igen. Men eftersom latheten slagit till hos mig då, och jag bestämde mig för att köpa kaffebröd på ett konditori i stan, resulterade det fikat i att jag spenderade torsdagen med det jävligaste magknip jag haft på länge. Efter att ha börjat dagen med att ligga hälften av tiden i fosterställning på golvet och den andra halvan delat mellan datorn och toaletten, så övergick jag till att gå dubbelvikt fram till femtiden på eftermiddagen. Någonstans under dagen kom jag till insikt om att jag verkligen ska låta bli saker som innehåller mjölk samt är hyfsat feta. Varför måste jag påminna mig själv om det hela tiden? Det kan vara för att saker med mjölk i är jäkligt goda och smaken ibland är viktigare än något annat.
Nu till jul har jag i alla fall tagit med mig mina tabletter jag har för att kunna äta saker med mjölk i, nackdelen med dem är priset... Jag talar då om Lactrase... inte billigaste meducinen direkt. Nästa gång köper jag Lactasin igen...

Nåja... ska nog försöka sova lite nu känner jag. Är rätt trött ändå... och skulle då gärna krypa ned brevid någon varm person med starka armar ikväll... så det så...

Ahaa... var det idag?

2007-12-13T23:32:00.001+01:00

Det har varit Lucia idag... någon mer än jag som inte var medveten om det när de klev ur sängen? Jag fattar som vanligt inte vart tiden tar vägen och vet inte om det känns sådär viktigt med just lucia heller. Nu var den ju iofs på en torsdag i år, men jag antar att det inte spelat någon roll för lussevakor här och där som troligen resulterat i att ungdomar kommit bakfulla, eller rent av fortfarande berusade, till skolan idag. Och det är ju bara sååå coolt... man är ju så häftig när man dricker sig aprak till lucia. Tror ju inte det ändrat sig speciellt sedan jag gick i skolan, kanske snarare gått åt andra hållet? Nåja... jag har ju inga barn att oroa mig över och andras ungar är deras problem.

Ska köra igång på allvar med b-uppsatsen i morgon. Får se om vi kommer någonstans. En idé om plats att skriva om finns i alla fall, nu gäller det bara att komma på en intressant infallsvinkel som knyter an det på något sätt till ämnet som helhet. Det är väl det vi ska ordna i morgon, samt leta lite teori och bestämma metod. Nio ska vi börja... nio... *suckar* och det var mitt förslag... fan ta mig.

Färdighandlad

2007-12-11T21:39:00.001+01:00

Det har inte blivit många eller stora julklappar handlade i år till familjen, men jag har i alla fall lyckats bli klar med alla saker jag ville ha tag i. Det mesta är internethandlat eftersom jag fullkomligt avskyr att gå i butiker och speciellt under julklappshysterin. Ikväll har jag pysslat ihop en sak till min syster som började som ett antal delar och nu är en enhet. Ska bli kul att se om hon gillar den... fast med tanke på att jag känner henne ganska bra och vet att hennes humor är lika galen som min ibland så kan jag nog känna mig säker på att det går hem. Ska slå i alltsammans i morgon.

Morgondagen kommer hur som helst att börja klockan 06.00 eftersom föreläsningshelvetet börjar klockan åtta redan. Det är inhumant tidigt och en av anledningarna till att jag redan loggat ut överallt och är på väg mot sängen. Vill som inte vara halvdöd när jag kommer dit.

Har i alla fall lämnat in sista tentan nu på den här kursen och hoppas på att jag ska ha åstadkommit i alla fall ett G på den. Har varken känt för att skriva den eller ansett ämnet som ett av de roligaste, ekonomisk geografi. Hurf... och i morgon börjar b-uppsatsperioden. Får se om man lyckas hitta ett trevligt ämne att skriva om. Nåja... sova var det...

Pizza, hyacinter och dödsfall

2007-12-04T23:28:00.001+01:00

Hade haft några dagars nedstämdhet här, mellan lördag och måndag och funderade på om det möjligen var så att jag var påväg in i en ny period av depression. Det bara dök under förmiddagen på lördagen och jag orkade inte ta mig för med något alls under hela den dagen, knappt under söndagen heller. På måndagen kände jag mig bara skum men fick i alla fall klart allt inför presentationen och idag har det vart en lika fin dag som de jag haft nu under större delen av hösten. Skönt... Känner inte riktigt för att vara deppig.

Har ätit pizza ikväll. Husets special med oxfilé, champinjoner, vitlök och bearnaisesås. Den kostade 60:- och så måste man beställa för minst sjuttio för att få det hemkört, så jag frågade vad han kunde erbjuda för en tia så att jag kom upp till rätt summa. Han skrattade och sa att jag fick pizzasallad och en dricka för det. Det är en himla bra pizzeria som jag hittat, Pizzabud Hawaii. Förutom ett jättetrevligt bemötande när man ringer och beställer så är maten fortfarande ordentligt varm när man får den och bemötandet från den som kör ut maten är kanon. Har testat lite olika av de som skickat med sina reklamblad i posten (de som har utkörning häromkring) och har inte pizzorna varit flottigt äckliga så har maten vart fesljummen när man fått den. Så på mitt kylskåp sitter foldern från Pizzabud Hawaii (nejdå... jag gör inte alls gratis reklam för dem...) och ska någon äta pizza här blir det därifrån. :) Nå... från pizzan till hyacinterna...

Var på universitetet idag och jag och V gjorde vår muntliga presentation om den finansiella tjänstesektorn. Det gick himla bra alltihopa tyckte jag och vi var himla duktiga båda två. Jag hade naturligtvis inte ens läst igenom mina lappar med vad jag skulle prata om och kom väl av mig här och där... men vad spelar det för roll? Det var ändå inte något som var på blodigt allvar. ^^ Sedan efteråt stod jag och pratade med V medan jag rökte och så då jag tänkte traska iväg och ta bussen sa hon att hon kunde skjutsa mig om jag kunde tänka mig att åka i bilen hon hade (förardörren var inte riktigt hel... hehe...) men att då fick jag följa med henne på Blomsterlandet. Det lät riktigt roligt så vi for dit. Det slutade med att jag köpt mig en 'ören på snören', tre hyacinter, en påse kravmärkt jord och ett kalenderljus. V bestämde sig för att ta två granar till sina blommor vilket gjorde att vi skrattandes pusslade en lång stund för att få in dessa i den pyttebilen hon körde. Då vi lämnade parkeringen såg vi inget av varandra utan pratade genom en tät nederände av en gran. Det luktade ljuvligt. :)) Så... vidare till dödsfallet...

Väl hemma ringde jag mamma för att tala om att presentationen gått bra och efter en stund bestämde vi oss att prata lite senare. Då hon ringde lite senare var det för att berätta att min pappa fått brev från min ena faster som berättade att min andra faster avled i cancer i lördags. Jag visste som inte riktigt vad jag skulle säga och jag kände inget heller när mamma berättade. Mest kanske för att jag inte haft någon kontakt med denna faster sedan jag var typ 11-12 år. Fast samtidigt kan jag inte låta bli att fundera om jag borde bli lite ledsen i alla fall. Hon är ju i alla fall släkt. Var släkt... Men icke. Jag kände bara mitt vanliga 'jaha' och så sa jag att regeringen säkert är glad över att hon inte ligger samhället till last. Mamma pratade förbi det... jag antar att det lät mer humoristiskt i mitt huvud än då någon annan hörde det. Sedan frågade jag mest bara hur pappa tog det och hon sa att han gjort som vanligt och visade inget. När vi pratades vid senare hade de suttit ned och pratat och pappa hade berättat en del från uppväxten vilket förklarade en del. Det är inget jag tänker skriva mer om här däremot, men att veta... det förklarar.

Mitt usla skämtsinne har sedan fortsatt under resterande del av kvällen med... Pratade med H och försökte vara rolig, vilket föll plattare än en pannkaka. Jag gav upp efter ett tag. Ingen idé att försöka, om man drar skämt som ingen förstår... heh... fast han var ju rar nog att dra ett som var minst lika dåligt sedan... *skratt* I övrigt har kvällen vart lugn. Tittade med ett halvt öga på Four Weddings and a Funeral på trean. Man inser snabbt hur gammal den filmen är genom att Hugh Grant ser ut som han vore 20 år gammal. Han var dock 34 år när han spelade in den (idag är han 47 år... 47!!!! Jeeeez...).

Ska börja skriva på hemtentan i morgon. Har fått ut den idag och jag har i alla fall börjat med att skriva upp frågeställningarna i ett word-dokument. Alltid något... Kändes som att den skulle kunna vara ganska lättskriven, men det är alltid de tentorna som är de svåraste att få bra på. I alla fall har det alltid vart så för mig. Nåja... ska väl sova lite innan jag börjar.