...börjar ta på krafterna. Är trött igen och denna gången mest av att förkylningen inte ger med sig, alternativt att jag har haft flera som bara avlöser varandra. Jag skulle väl tippa på det senare eftersom man hela tiden stöter på folk som trist nog umgås med en massa andra och på så vis släpar runt allehanda bakterier. Själv umgås jag ju inte så mycket mer än de dagar jag åker till universitetet just nu för att jag helt enkelt inte orkar. Orsakerna till varför jag inte orkar är lika många som antalet bakterier folk delar med sig till mig av... eller bra nära i alla fall.
Ett problem är att jag har svårt att fokusera på människor över lag just nu. Bara att vara närvarande på föreläsningarna är jobbigt nog... Jag fokuserar i strax över två timmar på vad föreläsaren (som är väldigt bra) har att säga om ekonomisk geografi och på vad mina kurskamrater (som jag också tycker väldigt mycket om för maken till 'bry sig om'-klass får man leta efter) säger...
Det som sedan händer när jag kommer ut till bussen och åker hem är att det enda jag hör av folk är bokstavligen bla bla bla bla kackel bla bla bla kackel kackel... Tror jag nått en tillfällig gräns för den stora massans totalt ointressanta och meningslösa liv. Det enda deras liv kretsar runt är konsumtion, hur fulla de varit helgen innan, hur fulla de tänker vara kommande helg, hur snygg den eller den är, hur dum i huvudet hon eller han är och en massa 'å ja ba'.... 'å hon ba'... 'å så säger han ba'... Visst... det är ju alltid lika intressant att lyssna på folk som sitter och högljutt berättar hur hjärndöda de tycker att någon är, när de själva genom att göra det visar en hel buss att de inte är ett dugg bättre själv. De skulle aldrig notera, ens om de försökte, ironin i vad de håller på med. Fast som sagt... jag finner inte ens det roande längre.
Tentan ja... var ju något av en chock att hämta. Det är första gången sedan jag började på universitetet som jag skrivit full pott på en sådan. Men ta mig sjutton... jag fixade det. Det känns som att jag har fått en liten hint om vad jag borde jobba med. Samhällsplanering.
Vad mer... jo... jag har fått höra en av de mest intressanta utlägg till varför alla konsumenter av alkohol är ansvariga för att det finns alkoholister i landet och att jag borde vara tyngd av skuld som då och då tar mig i väg till systembolaget och köper mig en flaska vin, öl eller något annat alkoholhaltigt. Jodå... det är mitt fel alltsammans... och erat med även om ni, precis som jag, tänker att ni har ju faktiskt koll på erat drickande, ni vet när ni ska sluta dricka och risken att ni blir alkoholister och ligger samhället till last är så gott som noll. Det spelar ingen roll... Ni är alla ansvariga. Men hur... tänker ni kanske. Jo, bara genom att ni köper alkohol så ser ni till att det finns en marknad, ni ser till att det finns underlag för att producera alkohol... och därför skola Ni böja edera huvuden i skuld gott folk och inse att Ni äro medskapare av varje enskild alkoholist i detta land. Så är det...
Att detta resonemang enligt mig även betyder att alla som skaffar barn är medskyldiga till att folk kan utöva pedofili, eller att bara det att leva över huvud taget är att ge ett underlag för mördare att ha ihjäl folk... det gick inte hem. Näe... minsann, för pedofilism är ingen smittsam sjukdom. Say what? Alkoholism är inte heller, mig veterligen, en smittsam sjukdom. Jag blir inte alkoholist för att en alkoholist hostar på mig. Alkoholism är däremot ett "sjukligt tillstånd med abnormt behov av etylalkohol", som det står på Länkarnas hemsida. De om några borde ju veta vad det handlar om. Eller som det står på wikipedia "Alkoholism är ett sjukligt beroende av alkohol". Pedofili kan också sägas vara ett sjukligt tillstånd, som Per-Erik Åström från Rädda barnen i Stockholm säger i denna intervju: "Pedofili är rent psykiatriskt en sjukdom, det är framför allt en empatistörning".
Denna diskussion slutade i alla fall med att jag gick ifrån datorn ilsket gråtande och önskade mer än något annat att jag iskallt hade bemött denna person med ett 'män är så jävla tanklösa'. Sedan var jag arg i tjugo minuter och efter det återkom stillheten inombords.
Jag funderade igenom min reaktion till det hela och huruvida jag verkligen kan säga mig vara läkt efter min egen erfarenhet av pedofili... och jag kan lugnt säga att jag är så hel jag bara kommer att bli, men det kommer fortfarande finnas människor med idiotiska åsikter som kommer att göra mig arg. Men jag blir arg idag... jag känner ingen skuld och ingen kommer att få mig tillbaka till de skuldtyngda axlar jag har haft...
Inte ens genom att försöka säga att det är mitt fel att det finns alkoholister bara för att jag köper och konsumerar alkohol.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar